NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar C. Georg. Starbäck Nils märkte det knappast. Det föreföll honom, som om tonerna af den sköna tempelsången slutits tillsamman till ett lefvande väsende, till en engel med skinande vingar, som hans bön manat ned från himmelen att föra till honom ett budskap om bönhörelse. Men så hviskades hans namn ännu en gång, och nu såg han upp, och sedan han rätt fått se, hvem engelen var, sprang han upp och ville skynda bort. Framför honom stod en underbart skön jungfru, blek af smärta och sorg, men så blid, så full af värma och ljufhet, att under andra förhållanden Nils helt visst hade hållit fast vid den sköna tanke, som gafs honom i bönen, att det var en engel, som Herran skickat till hans sida. Det var jungfru Brita Carlsdotter. Hon fattade den flyende riddarens hand och tvang honom att stanna. — Hvad viljen I mig, stolts jungfru? — sporde Nils, i det han sakta frigjorde sin band. — Hviska tröst och mod i edert hjerta! — yttrade jungfrun och såg på riddaren med en lick så djup och så varm, att han kände sig på ett underbart sätt dragen till henne och förgäfves bemödade sig att framkalla det forna, som låg emellan honom och henne. — Innan I sägen något vidare, jungfru Brita — yttrade han — så månde jag dock säga eder, att det numera är ett brott, om I talen till mig. — Just derför kommer jag för att tala med ) Se H,-T, N:o 170.