TIIDNINGUND BUYLAGS LKTCRKELI.I AAAA3nn — Från Norge. (Korrespondens till Handelstidningen.) Kristiania den 25 Juli 1870. Stämningen här i landet i afseende på de krigförande makterna. — Följderna af krigsförklaringen på några af våra handelsoch sjöfartsförhållanden. — Norska sjöofficerare i fransk örlogstjenst hemkallade. — Notiser om vårt meteorologiska institut. — Svenska musici. — En af våra tidningar uppmanar till krig. — Väderleken och årsväxten. Stämningen hos oss i afseende på Frankrike och Preussen som krigförande makter är till den grad afgjordt i Frankrikes intresse, att icke en enda af alla landets stora eller små tidningar uttalat sig obetingadt för Proussen; men deraf följer ingalunda, att vi äro så ensidiga och illiberala, att vi ej skulle tillåta en motsatt mening att komma till ordet, utan att detta genast skulle väcka förargelse. Så tillät sig för några dagar sedan vår största tidning, , Morgenbladet, att i sin politiska öfversigt utslunga hånande ord om tyskarnes entusiasm, men erhöll genast i ,,Aftenbladet den allvarligaste och värdigaste tillrättavisning af en insändare, antagligen en bland de många här i staden bosatte tyskar, och ,, Aftenbladets redaktion understödde detta i en ,tysk artikel, som mycket litet harmonierade med opinionen, utan att någon tagit anstöt deraf. Det är alldeles icke det tyska folket, vi önska drabbade at detta krig, utan Bismarcks hela system och baksluga politik, som böra erhålla dödsstöten. IIade konung Fredrik Wilhelm och hans begåfvade premierminister öppet arbetat för Tysklands enhet t. ex. under en tysk kejsare, i st. f. uteslutande för den preussiska militärdespotismens utbredande, så skulle kejsar Napoleon sjelf besinnat sig på att uppträda mot en enhetspolitik hos beslägtade nationaliteter, hvilken ban sjelf tidigare proklamerat. Ifall det nu skulle lyckas Frankrike att helt och hållst kufva Preussen i det förestående kriget, torde det väl äfven bli en stor fråga, huruvida Europa skulle bli synnerligt bättre tjenadt med att se konseqvenserna at den Napoleonska politiken genomförda än den preussiska politiken visat sig. Närmaste följden torde bli ett allmänt europeiskt krig under den segerrike keisarens sträfvanden att genomföra de Napoleonska traditionerna genom att vilja tukta England. Den närvarande politiken synes sannerligen förtjena det grundligaste öfvervägande från tvenne sidor i de förenade rikenas hufvudtidningar, utan att den bör förkättras, som först vågar uttala en från pluralitetens afvikande mening. Börjar först lyckan följa de franska vapnen på ett för Europas jemnvigt hotande sätt, tör det hända, att opinionen i största hast förändrar sig. Finnes det någon, som på allvar tror, att Europa får fred så länge en Napoleon sitter på franska kejsartronen? Denna fråga kan nog gifva anledning till reflexioner af olika slag. Den enstämmighet, som råder i våra tidningar vid detta tillfälle, är för öfrigt besynnerlig, sedan hela Englands press uppträdt mot Frankrike. Här i landet bruka vi nemligen alltid vara utpräglade anglomaner. Inspirationen kommer naturligtvis från Danmark, med hvars olyckor i förhållandet till Preussen vi djupt sympatisera, medan, såsom oftare blifvit framhållet, Köpenhamnspartiets skandinaviska sträfvanden blott föga vunnit anklang hos oss. De första följderna af krigsförklaringen för vårt land ha redan visat sig: våra postångare äro förvisade från de tyska hamnarne, och vårt stora manufakturlager Hamburg är tillslutet för oss. Vår sillhandel och spanmålshandel ha för det första lidit ett stort afbräck; men ifall kriget blir långvarigt, likasom det danska kriget, öppna vi oss, likasom då, tillträde till Preussen genom de ryska Östersjöhamnarne. I spanmål, som våra köpmän hoppas att ännu få utförd från enstaka preussiska hamnar, är här under de sednaste dagarne stark spekulation, och ångfartyg, som vilja försöka att slippa in och ut, erbjudas 1 frakt 1 specie å 1 specie 1 ort pr tunna. Flera stora ångbåtar ha redan afgått. Dernäst ha vi plötsligen i PETE ET — ———