Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1870, sida 3

museum hälles ÖöÖppet träån El. 10 1. m.— 83 e. M. och kl. 4—6 e. m. — Läsrummet hålles öppet från kl. 10—1210 e. m. Musei bibliotek hålles öppet från kl. 1—2 e. m. l. A. Grafström. I Aftonbladet af sistl. Måndag läses: En i dag mottagen telegrafunderrättelse rån Ume meddelar att kyrkoherden i nämnde stad, prosten och teol. d:rn Grafström aflidit i går atton kl. 9 vid en åller af öfver 80 år. Med honom har en at stjernorna inom vår nyare vitterhet slocknat och ånyo har en plats inom svenska rkademien blifvit ledig. Anders Abraham Grafström var född den 10 Januari 1790 i Sundsvall, der fadren var handande. Han blef student i Upsala 1809, fil. d:r 1815. Utan att på något verksammare sätt delaga i de litterära striderna, slöt ban sig dock i så måtto till den nya skolan, att han skref åtskiliga poemer, hvilka under signaturen Gfm inför desi Poetisk kalender, och hvilka tillvunno sig bifall. Hans enkla och flärdfria sångmö kunde icke heller med den egentliga sos-orismen, utan utbildade sig efter kranszän, till hvilken Grafström anslöt sig med innerlig hängifvenhet och hvilkens måg han seder mera blef. Svenska akademien skyndade också att på ett särdeles eklatant sätt utmärka den unge skalden, i det hon 1825 tilldelade honom sitt dubbla stora pris för en sång öfver dåvarande kronprinsens sörmälning. Tvenne samlingar at Skaldetörsök, som han utgaf 1826 och 1832, buro inga spår af utpräglad originalitet, men anslogo dock senom mild känslofullhet och smakfull diktion. Några af hans stycken, t. ex. sången om Norrland, skola bibehålla ett oförgängligt värde inom vår vitterhet. I sin ungdom sysselsatte sig G. äfven med teckning, för hvilken konst han egde ljyckliga anlag, och han skref i tidskriften Svea konstkritiska uppsatser öfver Sergels Amor och Psyche samt öfver samme mästares Faun. . Historien var till en början det vetenskapliga fack, i och genom hvilket G. sökte bryta sig en bana. Ac 1820 blef han utnämnd till docent i fäderneslandets historia vid Upsala universitet. Året derpå blef han anställd såsom lektor i historien vid krigsakademien å Carlberg, hvarifrån han 1832 flyttade till Hernösand, vid hvars gymnasium han blitvit utnämnd till lektor i biSiorien. Redan 1830 hade han emellertid låtit prestviga sig och året derpå blifvit e. o. kongl. hopredikant, och 1835 kallades ban till kyrkoherde i Ume stadsoch landsförsamling. Han blef prost 1837; ledamot af svenska akademien 1839; ledamot af Nordstjerneorden 1841; teologie d:r 1845; kontraktsprost 1849; kommendör af Nordsterneorden 1862. Han innehade 1848 andra rummet på biskopstörslaget för IIernösands stift, för hvilket stift ban varit fullmäktig vid riksdagarne 1840— 41, 44, 47—48, 50 —51. Sin poetiska produktion fortsatte G. äfven på äldre dagar. 1841 utgaf han ,Sånger från Norrland., 1548 ,,Nya sånger från Norrland och 1852 ,Julliljor. I Läsning tör folket, utgifven af sällskapet för nyttiga kunskapers spridande, af hvilket sällskaps direktion han var medlem, har ännu under de allrasenaste åren förekommit månget poem af hans hand, vittnande om oförsvagad själskraft och om samma milda, fridfulla verldsåskådning, som hans föregående arbeten. Äfven såsom själasörjare upphörde han icke, trots fin långt framskridna ålder, att vara verksam. I sina båda giftermål med tvenne döttrar af Frans Mikael Frapzen bade d:r Grafström 9 barn, som ännu lefva. Bland dessa är d:r Frithiof Grafström, kyrkoherde i Klara församling i hufvudstaden.