krafter, 101 hvyIIKA ålLen acn HICGSL UNT tänksamma krigslystnad måste vika. Neutralitets-förklaringens utfärdande, hvarom vi i går afton utgäfvo särskilda meddelanden, har emellertid lugnat alla farhågor, och då det derjemte nu kan anses säkert, att denna vår neutralitet skall komma att respekteras af de krigförande makterna, kunna Sveriges och Norges solk utan synnerlig oro och med full värdighet motse händelsernas vidare uweckling. Och när landets neutralitet nu blifvit förkunnad af regeringen, tillhör det pressen att iakttaga samma ställning, hvilka sympatier man än må hysa sör den ena eller andra af de stridande parterna. Så!: böra de kunna upphöra, alla dessa bätska utgjutelser af bitterhet mot den ena makten, som sjudit i den svenska tidningspressen och hvaremot det nästan betraktats som majestätsbrott att våga göra några invänningar. Det fanns ett ögonblick, då det syntes som om ordet icke varit längre fritt i vårt fria land, utan att det borde undertryckas genom maktspråk. Men lyckligtvis har det häfdat sin frihet, och så har man lyckats göra det för tycka folket kändt, att åtminstone någon vänskaplig känsla finnes i vårt land för dess sträfvanden och välfärd. Så bar bitterheten å den sidan, hvilken en gång kan blifva oss ganska oangenäm, blifvit måhända förmildrad, och då hafva sådana ord icke varit talade förgäfves. I vårt brödraland Danmark tyckes emellertid en stämning råda, som icke bådar godt för detta lands neutralitet. Man synes ej heller der så mycket frukta kriget och dess följder. Fastmer uttalar Ficdrelandet öppet den satsen, att , kriget medför tillika gagneliga följder; ,,det är en 1 stor villsarelse att tro annat. Ty ett s folk, försäkrar Fsedrelandet, ,stärkes såväl af nederlag som af segrar; de materiella förlusterna ersättas af moraliska fördelar, och de sår kriget slår läkas jemförelsevis snart. Det går med krig som med dödliga epidemier: etter de sednare växer folkmängden hastigare; efter del) förra uppblomstra fredens välsignelser i 4 större rikedom. Vi menniskor äro nu en 1 gång så beskaffede, att vi icke kunna 1 tåla att sitta i trygghet och ro bela vårt ( lif, utan att blifva förklemade och förs derfvade, utan att de krafter vi ega slap-l, pas och förslöas, utan att blifva till nytta 1 för oss sjelfva eller andra. Och såsom ! det är med de enskilde, så är det ock c med folken; de kunna icke tåla en halfeller hel-hundraårig fred utan att de yppersta krafter i samhället gå förlorade; och användas i skefva riktningar; utan 4 att tappra fäders söner blifva veka stackare. Efter denna teori, som förmodligen är grundad på erfarenhet, skulle kriget alltså, likasom ock de härjande farsoterna, vara en välsignelse. Der hafva vi då ockI så förklaringen, hvarför den moraliska ant dan är så god och kraftig i Danmark, 3 men så slapp i Sverige och Norge, att vi, I söner af dugtiga fäder, blifvit förvandlade n till ,,blödaktige Stakler. E Detta räsonnemang må emellertid stå 4 för det danska bladets räkning, varande t lätt att föra på en tidningsbyrå i Köpen4 hamn, der man kan betrakta händelserna ur en högre ståndpunkt, utan att behöfva sjelf deltaga i striden annat än med orden. 2 För vår del äro vi glade, att vi kunna undgå kriget intilldess det botar våra egpa grän-; ser, och då äro vi förvissade, att de klemiga stackarne skola försvara det litet bättre än man gjorde i ett visst annat3 land, hvarest man rönt krigets välsignelse-ii rika inflytande på nationalkänslan och kraften. Delas dessa Fiedrelandets upphöjda åsigter af danska folket så är det sannolikt, att det ej skall kunna afbållas från att; ännu en gång pröfva krigslyckan. Detta! blir emellertid då Danmarks ensak. Sverige-Norges neutralitetsförklaring bör åtminstone denna gång befria oss från alla förebråelser för besvikna löften, m. m.,l1 hvaraf vi hört så mycket alltefter det olyckliga året 1864. Det är med tignad vi saknat underrättelsen om några åtgärder från regeringens sida för ett s. k. uppehållande af vår neutralitet. Några utomordentliga åtgärder derför lära ej vara behöfliga, då man icke vill begagna situationen till förevänning att få använda ytterligare kostnader på vårt armåväsen. Man bör dock hoppas, att både vår finansminister och öfriga regeringsledamöter skola ställa sig emot sådana afsigter. En annan sak vore att låta inventera förråden, att vägra alltför läånga permissionsansökningar, m. m. Allt sådant vore i sin ordning och torde också vara allt, som i närvarande stund erfordras. Ty framför allt bör man väl undvika hvarje åtgärd, som kan i minsta män tydas såsom en demonstration vare sig tilll! förmån eller nackdel för den ena eller andra af de krigande makterna. nr re km — — — — — I Kriget och börsvinglerierna. Ur ett bref från Paris till ,,Economist återgifva : vi följande: