Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1870, sida 2

geringen vägrat att mottaga den franske ambassadören, och efter att hafva yttrat det den preussiske ambassadören af ren personliga skäl hade afrest från Paris, utstalar han sig sålunda: ( Äkven den uppgiften är osann att H. Maj: konungen lemnat mig, förbundskansler, meddelande om prins Leopolds kandidatur. Jag har en. dast tillfälligtvis genom en privat person, som tog del i förhandlingarne, fått ett förtroligt meddelande derom. Då således alla de utaf de franska ministrarne anförda skälen för krigets oundgänglighe sammanfalla till intet och visa sig vara fullkomligt gripna ur luften, så återstår blott för oss der sorgliga nödvändigheten att söka de sanna bevekelsegrunderna i Ludvig XIV:s och det första kejsardömets dåligaste traditioner, hvilka i ett halft ärhundrade varit brännmärkta af den civiliserade verldens folk och regeringar, men som ett parti : Frankrike ännu städse inskrifver på sin fana, traditioner, som Napoleon III, som vi trodde, lyckligen hade öfvergifvit-. Efter mottagandet af krigsförklaringen af den 19 dennes yttrar sig grefve Bismark i en föliande cirkulärdepech sålunda: I. Maj:t konungen har, med full aktning för den spanska nationens sjelfständighet samt för prinsarnes af det hohenzollernska huset rättighet att sjelfva besluta öfver hvad dem angår, alldrig tänkt på att vilja sätta arfprinsen på spanska tronen. De till H. Maj:t ställda anspråken på försäkringar, som angingo framtiden, voro oberättigade och sårande. Och det är ett godtyckligt pähitt att dervidlag tillägga honom någon arricrepensce eller någon mot Frankrike fiendtlig afsigt. Den föregifna notifikationen till kabinetten har alldrig förekommit, lika litet som någon vägran att förhandla med den franske kejsarens ambassadör. Tvertom är det den franske ambassadören, som alldrig försökt inleda officiella förhandlingar med den kongliga regeringen, och som endast omtalat saken personligen och privat med Ians Maj:t konungen vid badorten Ems. Den tyska nationen, både inom och utom det nordtyska förbundet, har erkänt, att den franska regeringens anspråk gått ut på en förödmjukelse, som nationen icke vill tåla, och att kriget, som alldrig kunde ligga i Preussens afsigter, blifvit oss påtvingadt ef Frankrike. Hela den civilicerade verlden skall erkänna, att de skäl, Frankrike anfört, alldeles icke existera, utan äro rent af uppdiktade förevändningar. Nordtyska förbundet och de med detsamma förbundna regeringarne i Sydtyskland protestera mot detta öfverfall emot det tyska förbundet och skola värna sig deremot med alla de medel, Gud gifvit dem. Bayerska regeringens begäran om en extraordinarie bevillning till kriget mot Frankrike stötte i början på ett visst motstånd hos den bayerska deputeradekammaren, hvilken kammare dock till slutet beviljade regeringen ett mindre belopp, än den begärt, och med en förändrad motivering. Då det blef bekant i Miinchen, att finansutskottet med 6 röster mot 3 hade beslutat föreslå, att det begärda beloppet endast skulle beviljas på det vilkor, att regeringen skulle upprätthålla en väpnad neutralitet, blef det en allmän uppståndelse och oro i staden. Redan långt före kl. 3 den dag, då det afgörande mötet skulle hållas, var representanternas hus omringadt af en stor folkmassa, der dagens fråga högt debatterades; på gården blef derföre en afdelning infanteri uppställd. Kl. 4 öppnades mötet, och nu uppstod en skarp debatt om bevillningen. Det rådde — så skrifves till ,, Nat. Zeitung — en bitterhet, som vi förut aldrig erfarit i deputeradekammaren; mötet måste flera gånger afbrytas, dels på grund af stormiga uppträden i salen, och dels på grund af rörelsen bland den på gatan väntande publiken, som med feberaktig spänning mottog underrättelserna om, hvad som försiggick i kammaren. Vid slutet af debatten förelågo icke mindre än fyra förslager, bland hvilka var ett förmedlingsförslag af en medlem utaf finansutskottets minoritet, d:r Schleich, i hvilket påyrkades bifall till majoritetens förslag, men med förändrad motivering. Med detta förmedlingsförslag förklarade sig regeringen belåten och derefter blef det äfven antaget. ecningnsetnigtlnnnnsd