Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1870, sida 1

UTRIKES. TYSKLAND. Till , Magd. 2eit. skrifves, att den hittillsvarande preussiske ambassadören i Paris, baror Werther, fallit i onåd hos konung Wilhelm, för det han icke uppträdt energiskt nog mot hertigen af Gramont, då denne tordrade, att konung Wilhelm i en egenhändig skrifvelse skulle ursäkta sig hos kejsar Napoleon. Den, som vill erkänna sanningen, måste medgifva, att det är ytterst svårt att under de nuvarande förhållanden utreda, huruvida den allmänna meningen — och detta gäller både Frankrike och Tyskland — verkligen är för kriget, eller icke. Det vissa torde vara, alt i beggeländerna finnas två hvarandra rakt motsatta riktningar, och det är långt ifrån säkert, om under krigsdånet den fredliga riktningen må kunna göra sig tillräckligt bemärkt. De yttranden, vi ur utländska tidningar återgifva, meddelas ej i afsigt, att dessa yttranden skulle ofeibart innehålla den allmänna meningen, utan på det att våra läsare sjelfva må blifva i tillfälle att deröfver kunna bilda sig ett omdöme. Af särskildt intresse är naturligtvis sinnesstämningen i de sydtyska staterna samt i de af Preussen annekterade länderna. Det skrifves från Wiirtemberg till ,, Augsb. allg. Zeit.: ,Frankrike vill krig, och det är långt bättre, att vi få det nu, än att det ännu skall sväfva som ett Damoclessvärd öfver oss. Frankrike hoppas öfverrumpla oss; men det misstager sig, ty — vi äro rustade. Men Frankrike misstager sig ännu mera i afseende på den verkan, som kriget skall utöfva på oss. Icke det, att en hohenzollersk furste skulle blifvit konung af Spanien, har upptändt kriget, utan Frankrikes orimliga tåtänga, herrsklystnad och äregirighet. En djup, väldig harm bemäktigar sig hvarje tyskt sinne, som ser krigsfurien lössläppt för en så obetydlig förevändning. Men ätven i dag gäller, trots både hassepotgevär och kulsprutor, Fichtes ord: ,,Def r icke armåns kraft, eller vapnens duglighet, utan sinnesstyrkan, som tilllkämpar sig segernMen mot sådana patriotiska yttranden kunna äfven andra anföras. Så innehåller en i Mänchen utkommande jesuitisk — men, som det uppgifves, ändå inflytelserik — tidning, ,, Das Vaterland, ett upprop till bayrarne, som på det skarpaste är riktadt mot Preussen och för Frankrike. Afven från IIannover äro uppgifterna om sinnesstämningen olika. I en korrespondens af den 19 dennes omtalas ett folkmöte, bevistadt af 6,000 personer, hvaraf många tillhörde arbetareklassen. Der uppträdde en arbetare, som på det högsta klandrade , hvarje krig, och detta så mycket mera, då det vore frågan om ett sådant, der ,,två ädla nationer skulle sönderslita hvarandra. För furstar, vare sig deposcerade eller andra, sade han sitt parti icke kunna strida; detta parti hade endast att kämpa för ,,mensklighecens sak; dock erkände han ,pligten att göra sitt till för fäderneslandets pånyttfödelse. i FRANKRIKE. I Paris har det för några dagar sedar gått rykten om en ministerkris, och a ,Moniteur ser man nu, att det skulle varit den förre statsministern Rouher och baron Jerome David, som hade ämnat att störta ministeren och förmå kejsaren att återgå till den personliga i Dessa bemödanden ha dock misslyckats och i det , Moniteur uttalar sin glädje deröfver, glömmer denna tidning icke ati påminna om, huru Rouher år 1866 var den, som i det afgörande ögonblicket förmådde kejsaren att öfvergilva tanken på att deltaga i kriget mellan Preussen och Österrike. Det säges, att Vimercati afrest till Florens med förslag till en offoch defensiv allians mellan Frankrike och Italien. Detta påstående synes dock föga sannolikt. ,Siecle innehåller följande till denns tidning sända skrifvelse: Herr redaktör! Kriget kan hafva b vändigt, ja, måhända oundgängligen nödvö j oaktadt de human åsigter, som franska folk et byser; men hyad som. uppfyller mig med förvåairg