Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1870, sida 1

jag lade märke till, att svennen seglade i samma krokar som krämaren, fast han förde annan tackling, och så följde jag ... Det var riddar Josts sven, och han gick åt kungens herberge till, men jag släppte honom icke ur sigte allt ifrån den stunden och tills klockan i Sanct Nicolai förkunnade, att det dygnet var ute. Nils började blifva tankfull. Han satt och såg ned framför sig, under det att hästen under honom gick fot för fot. Men Brodde fortsatte: — Många gingo ut och in hos konungen, ja, jag vill våga något, om icke konungen sjelf hade något att beställa ute i staden samt på qvällen, ty jag kände honom på den stolta gången och den höga växten, jag kan nu ej misstaga mig på honom, vore han ock höljd i en munkkåpa . .. Han hade med sig en liten en, som jag sedan fick veta var riddar Jost... — Hvart gingo de, Brodde? — sporde Nils. — Jo, se det hade jag då icke gifvit mig befallning att taga reda på... jag hade svennen att akta på, och jag aktade på honom. Dock dröjde det länge, innan jag fick sigte på honom igen, och då gick han fram och åter förbi gafveln på gräbrödraklostret. Jag stod bakom ett träd, och i det förfärliga åskvädret var ingen menniska ute på gatan utom. han och jag ... Så stodo vi båda länge och väl, han med ögonen på klosterporten och jag med ögonen på honom. Slutligen såg jag eder gå ut från klostret och en stund derefter en annan riddare, som jag dock icke i mörkret kände Men då fick min man brådtom och drog sig under träden samt hade så när försvunnit för mig Men jag fick honom åter fatt, och nu gick de med snabba steg gata efter gata, tills han kon till ett af de yttersta husen nordan åna. Häl gick han in och tycktes vara mycket hemmastadi huset, som helt visst var obebodt. Sedan har varit derinne en stund, kom han ut, stannade och tittade åt alla sidor och lyssnade, men han likson