Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1870, sida 1

Ett möte skall stå mellan honom och konung Ch ristian nästa år vid midsommarstiden ... — Ja väl, Brodde — inföll Nils ifrigt — der hafver du det, och der skall ofärden komma öfver honom? — Nehej, herr Nils, sådant fick jag ej att lägga på minnet, men väl att, medan man som bäst der på mötet talar om fred, skall Sveriges rike anfallas, och herr Magnus Gren skall blifva den, som börjar leken ... — Omöjligt Brodde, omöjligt ... den gången har du fått saken bakvänd. — Vid min kärlek till eder, herr Nils, hvarje ord är sanning — försäkrade Brodde lifligt — och för att I skolen tro mig, vill jag ock säga eder det, att riddar Jost, ty det var han, som kommit in i rummet, riddar Jost och hans sven skrattade godt åt eder; det lät på riddarens tal, som om han bade hört med egna öron edert samtal i klostret... I haden gått i fällan, sade han, lika ledigt som en hungrig gädda sväljer agnen på kroken, ja så, tillade han, att ännu någon mera skulle hafva godt deraf... — Och hvilken ...? — ljöd Nils röst, men tonlös, liksom om han frågat blott för att få höra ett namn, utan att han vidare ville lägga märke härtill eller som om han befunnit sig på sjelfva gränslinien mellan visshet och tvifvel och afbidat att få höra detta namn, för att sedan kunna bättre och säkrare välja mellan det ena eller det andra. — Konungen! — blef Broddes svar — konungen ... riddaren sade, att konungen sjelf skulle hafva sina ögon fästade endast på konung Christian och på förhandlingarne med honom, och under tiden .. — Guds död, Broddo! — utropade nu Nils och stannade tvärt sin häst samt spände ögonen i berättaren. — TNvriflen I ännu, eller hvad, herr Nils? ... jag har ännu mera att säga, hur Magnus Gren