Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1870, sida 1

jag hörde intet annat än åskknallarne och emellan dem var det tyst. ,Han skall dock snart vara här! — hörde jag honom säga, och så gick han gatan framåt. Jag var obeslutsam om jag skulle följa honom, men, som jag tillika var viss om att hinna honom, så beslöt jag att först titta inistugan, som jag ock gjorde... — Du kunde så gerna med ens låta mig få veta, hvad du fick att höra, Brodde! -— Ja, jag tänkte det nog, eftersom de der vägarne icke är efter edert sinne, men se jag jagar nu efter sanningen, jag ock ..och efter sanningen finnes stundom äfven hos ugglan, så får jag gå ugglans vägar... och här gaf mig natten tvenne sanningar att veta, den ena rör kungen och således eder, herr Nils, den andra rör jungfru Iliana och således eder vän, herr Thord, och väl äfven eder sjelt! Nils var för mycket upptagen af hvad han sjelf fått höra rörande konungen, för att han nu skulle kunnat afstå från ytterligare upplysningar i samma ärende. Eljest afskydde hans ridderliga sinne hvarje sak, hvarje upplysning, som endast kunde vinnas på smygvägar. Till och med det samtal, ban haft med en uppenbar förrädare, väckte sjelfförebråelser hos honom, ehuru han blifvit kallad till detta möte och ehuru som lockbete begagnats, att han der skulle vinna kännedom om en farlig stämpling mot konungens person, blott han kunde lögga så mycket band på sig, att han icke onödigtvis bröt ut mot riddar Magnus. Detta hade Nils måst lofva, och kännedomen om hemliga stämplingar, som han på morgonen fått hos konungen genom den hundraårige biskopen, hade bestämt honom för att öfvervinna sin motvilja och gifva det begärda löftet. En vän till såväl honom som till konungen, men som ville vars okänd, hade skickat krämarsvennen till honom och Nils tänkte genast på den gamle biskopen