Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1870, sida 3

a tandade åmnen. Öfverraskad tjuf. Härom morgonen gick hr 4 X. i E. ut i sin kälplantering, då han fick se en karl sitta nedhukad i ett dike, törgätves sökande dölja under sin blus två kalhudvuden, som han stulit. Hr X., en riktig Herkules, gick fram till tjufven, tog honom i kalufven och tvingade honom att följa med sig, just som han ämnade taga till benen. Slapp inte kålhufvudena, karl, och framåt med er, röt han, eljest ska det bli annat afln När de kommit till boningshuset, förde br X. sin fånge in i köket. J I gkrek han, ,ta hit min stora, hvassa Tjufven föll på knå. Nad!ropade ban, ,jag är en fattig samiljefar! Nej, ingen nåd! svarade hr X. och dermed tog han ned från taket en rökt skinka och skar ett stort stycke af den, räckte stycket åt karlen i blusen och sade: Seså, gå nu hem och koka kålen, men kom aldrig hit mer! Bröder, som icke äro bröder. En nyligen afliden öfverstelöjtnant Daniel Boethius i Upsala, en man, åt hvars många högst aktningsvärda egenskaper tidningarne kifvit ett rättvist erkännande, hade också åtskilliga egenheter. En bland dem var, att han och bans för flera år sedan aflidne broder. protessorn i juridiska fakulteten, och lika högt uppburen för sin adla och i alla afö enden akiningsvärda personlighet, oaktadt den törtroligaste vänskap och dagliga summanlefnad, alltid kallade hvarandra för herre. Hvad säger berr Adjo med herrn. , Vill herrn gå med ut? Ådana uttryek hördes dagligen i brödernas gemenbalmna bonitig, till följd af någon vana, som de antagit vid mycket späde år. Först, när professorn låg på dodesangen. återvände, såsom ofta händer. de allra tidigaste barndomsminnena, och han började kalla Daniel för du, hvilken ovanliga företevise väckte deu lifligaste uppmärksamhet hos ett vagt fruntimmer, en anhörig, som den tiden vistades i brödernas hus. Jag vet icke, hvad som är A färde. yttrade hon till en vän, men något underligt måste det vara, ty farbröderna hafva blifvit bröder