Om krigsförhäållandenas infitelge på den utländska handela och sjöfarten. I Aftonbladet läses: Med författarens tillåtelse meddela vi här en af andre sekreteraren i utrikesdepartementet, hr C. F. Hambro, i hans skrift om de förenade rikenas konsulatväsen gifven och af oss i n delar sammandragen framställning af detta i närvarande stund vigt imne, hvilken framällning kan tjena till väsentlig vägledning för våra skeppsredare, emedan den innehåller en på vetenskaplig grund fotad bearbetning af allt, som rör den neutrala öhandeln i krigstider. Krigsförhållandenas inflytande på den utländska handeln och sjöfarten bringar konsuln i en otta mycket svår ställning till de främmande autoriteterna, hvarför n närmare framställning af de häraf här. ytande tjenstepligter blifver så mycket mera af nöden, som de förenade rikenas konsulsstadga endast meddelar sparsam ma föreskrifter till vägledning i förekommande fall. Det är folkrättens allmänna grundsatser jemte de på traktater hvilande speciella öfverenskommelserna, som här äro det väsendtligen bestämmande, ehuru ingen af nämnde källor öfverallt är så fullständig, att icke konsuln ofta kan råka i ovisshet om, hvad han bör göra eller rläta till säkerhet för de nationella intressena. hithörande bestämmelser kunna hänföras till en af följande tvenne förutsättningar, i det konsuln har ett till sjelfva principen olika F rättsreglor, allt efter som de enade rikena omedelbart äro invecklade i fiendtligheterna eller de förblifva neutrala under ett krig mellan främmande makter. A. I händelse af ett krig, som utbrutit mellan de förenade rikena och den stat, der konsuln är anställd, blifver följden som oftast, att handelsförhållandena afbrytas, så hinge fiendtligheterna fortsara samt att konsulns embetsverksamhet un. der tiden inställes. Men ett sådant af brott är dock ingalunda nödvändigt, all denstund handelsförbindelserna stundon fortfara äfven, sedan flendtligheterna re dan öppnats, i hvilket fall konsuln har att afvakta närmare ordres från sin rege ring. Isynnerhet handelsagenter låter mar vanligen fortsätta sin verksambet, unde det man plägar förfara något strängar art