Bref från Landsorten. (Från redaktionens korrespondent.) Alnnosds d. 22 Juli 1870. Arsväxten är häromkring den mest lofvande man på många år sett. Rågarne, hvilka på den mindre väl dikade jorden voro fläckiga i våras, hafva med den derefter inträffade gynnsamma väderleken så förändrat sig, att man deraf kan vänta en mer än medelmåttig afkastning; den blommade under gynnsamma förhållanden och mognar nu sakta och jemt. Hafren, ortens hufvudsäde, står öfverallt vacker och lofvar en rik skörd. Potatis, något mindre försigkommen än vanligt vid denna tid, har en frisk grönska och är gynnad af väderleken, hvarför hoppet om god äring deraf icke kan vara illusoriskt. Höskörden, som nu allmänt pågår, lemnar fulla lador och blir troligen på flera ställen till och med rikare än förra året. Af allt detta kan man motse ett ovanligt godt år, hvars välsignelse för den enskilde såväl som för det allmänna blir så mycket större, som den kommer etter 1869 års soda och väl betaldta gröda. Moripan, införskritven till Jandet af en jagtvåän inom Göteborgs samhälle, har i ir varit synlig och, efter hvad som uppgifves at allmogen, häckat inom Ödenäs socken, halfannan mil söder om Alingsås. Den vackra fågeln är till sin egen olycka ultför litet skygg för menniskan, hvarför ifven en individ lärer blifvit dödad innan olket fick reda på hvad det var för fogel ch att den var fridlyst. Emellertid hafva versoner, intresserade för dess fredande ch tillväxt, sökt skydda de par, som valt lenna ort till sitt hemvist; hvarom jag, ned afseende derpå att den utgått från röteborgs jagtsällskap, velat meddela denna otis.