Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1870, sida 3

Blandade ämnen. Jordbäfningen i Mexiko. Från Vera-Cruz ha ingätt följande underrättelser angående de sednaste jordbäfningarne i Mexiko: Rörande jordbäfningen den 11 Maj saknar man ännu en sammanställning af fenomenen i alla olika trakter. Enligt tidningarnes meddelanden började jordskaltvet i Mexiko kl. 11 t. 19 min. e. m. och varade 2 min, 15 sek.; åtta minuter sednare i Puebla, der det varade 1 min. 45 sek. I Huatusco skedde början kl. 11 t. 28 min. Der varade fenomenet 1 min. 20 sek. Riktningen der uppgifves ha varit S.S.V. till N.N.O. I nordlig riktning åter framgick jordbäfningen i Tampico och Arroyo. Den förspordes der helt svagt. Redan i Orozava började ett underjordiskt dån förnimmas och flera byggnader gjordes i en hast obeboeliga. I Oajaca trodde man sig kl. 4 e. m. känna en svag skakning; kl. 11 t. 30 min. e. m. blef denna så mycket väldsammare. Under två minuter darrade marken häftigt, hus och kyrkor instörtade, menniskor slogos till döds eller sårades af spillrorna, hela befolkningen var samlad på gator och torg eller flydde under jemmer från staden. Ingen vågade återinträda i sin bostad, isynnerhet som ännu tvenne timmar sednare nya, lindrigare skakningar förmärktes. Följande dag upprepades jordbäfningarne, och till och med den 13 var det icke alldeles fritt på vissa ställen. Ett vådligt dibarn. Amerikanska tidningen Eastern State Journal berättar följande: Då Raymond och Warrings menageri för omkr. 6 veckor sedan gästade vår stad, omtalade vi att en bengalisk tigrinna gaf lifvet åt en unge, hvars far var ett lejon. En af våra medarbetare, som häromdagen besökte Newyork, erfor af en af menageriets egare, att den lille bastarden lefde och växte duktigt samt — att en qvinna, som hade förlorat sitt eget barn, mottagit den för att uppammas vid hennes bröst. Styfmodern till denna lejon-tiger har tillredt en bädd åt sitt barn i en byrålåda, och då hennes man om morgnarne går upp, lägger han den lille hvasskloade besten i sängen bredvid hustrun för att dia! Då barnetblir hungrigt, larmar det alldeles förtvifladt och är vildt innan det får komma till det bröst, der det får sin näring. Det visar sin fostermor mycken ömhet och tillgifvenhet. Det är af mankön och dess hufvud och framdel likna ett lejons, och manen börjar redan sticka fram; kroppen deremot är randig och liknar en tigers. En likpredikan. I tidningen Dalpilen läses följande historia: Det var en gång i Skåne en prest, som kallades Önnestadspresten och föröfrigt hette A. Genzeus och var kyrkoherde. Han skulle en gång hålla likpredikan öfver en trumpetare, och ur denna likpredikan låna vi ett utdrag, som till följd af talarens egna och löjliga uttal torde hafva låtit på ungefär detta vis: Jak är anmotater af feterbörande att tala nåkra or för eter, mine färde åhörare och Hönestads församlinks letamöter, om thenne får salike och nu hos Kud afsomnate Proter, manhaftige tumpetaren Håkan Tapp och har jak förortnat till liktext thessa ort: ,,Pasunaröst skall icke mera hört farda i tik. — — — Han gick här i verlden met en kammal plå rock och ett par tålika pruna pöxor, men nu är han klätter i sita, fita kläter och har palmer i sina hänter. Ack fat ni skola kapa, när ni får se thenne får afsomnate tumpetare i en såtan herrlikhet. Tå skolen i rifa eter pak örat och säka: Vi vilje gerna höra tik plåsa tumpet, men han skall svara och säka: Ingen pasunaröst skall hört varta. Tå skolen ni kråta och jemra eter, att ni gick på kroken, när Proter Tapp pläste och icke ville höra, når han pasunade på sin tumpet. Nu är han tumpetare i himmelen och pläser altrik mer för Honestads Pöater.