Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1870, sida 1

I veten väl, att på mötet nu i Ilalmstad fattades beslut, hvarför älven jag i dag fallit ett osler .. — Jag vet det! — Nå väl, konung Carl är förd bakom ljuset ... de, hvilka han tror vara med om att inskränka hans makt och spela honom riket ur händer, hafva dermed intet att skaffa, de äro oskyldiga offer för hans vrede och han retar dem genom sin bestraffning till hat och hämnd emot sig sjelf, liksom han gjort med eder ... Dock höra dessa herrar, liksom I rjelf, herr Magnus, till antalet af hans gamla fiender. — Ja vill, Nils .. men märken väl, vi voro marskens, riksföreståndaren Carl Knutssons fiender och motståndsmin, icke konung Carls. — Och hvilka äro så nu hans hemliga fiender? — sporde Nils. — Det spörjsmålet trodde jag, att I skullen kunna bättre besvara än jag, Nils... — Nej! — afbröt denne. — Nå, de blifva väl att se i sinom tid, när gerningarna äro gjorda... Jag känner dem icke, men väl känner jag något, som skall göras. — Så komma vi då ändteligen till saken, herr Magnus! — yttrade Nils med en ifver, som den han tilltalade fullt förstod lika väl som den dolde riddaren vid konnugens sida, men som konungen alldeles missförstod. I brinnen af ifver att komma till handling, herr Nils, det gläder mig, jag känner igen det gamla Natt-och-Dags-blodet... Jag vill eder intet förhålla af det jag vet. På mötet i IIalmstad beslöts äfven, att de båda konungarne skola midsommaren nästa år mötas, då kung Carl skall begifva sig till Kalmar och kung Kristian till Sölvesborg samt derefter sammanträ fa i Ronneby. Der skall frågan om Gotland afgöras. — Detta är icke någon hemlighet! — invände Nils otåligt. — Detta känner konuag Carl lika vil som I och jag ..