Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1870, sida 2

deremot och len och smidig och leende, när han kom inför konungen eller inför dem, som kunde skada honom hos denne. Nägot at vigt tilldrog sig emellertid icke hos konungen om eftermiddagen. Men, när qvällen kom, och konungen och riddaren gjorde sig redo att gå, utbröt ett hättigt oväder. Hela dagen hade varit strålande klar, men qväfhet. Det var med knapp nöd, som rådsherrarne och de öfrige mötesmedlemmarne kunnat uthärda i klostersalen. Nu hade himlen öfverdragits med tunga, svarta moln, och åskan började dundra. Tunga regndroppar började falla, när konungen och hans följeslagare trädde utom porten, men de svepte sina kappor omkring sig och fortsatte under tystnad sin väg till gråbrödraklostret. Ilär blefvo de i tysthet insläppte af en gråbroder, som genom riddaren blifvit förberedd, och till en liten del invigd i hemligheten, Han införde konungen och riddaren i ett helt litet rum, hvarifrån ett fönster lemnade utsigt öfver brödernas samtalsrum, der Nils Bosson skulle hafva sitt möte med förrädaren. Oaktadt konungens afvoghet mot Nils och bauns begär att blifva honom qvitt, hade han dock aldrig tvillat på hans trohet, och ännu, när han kommit in i det trånga, mörka rummet kunde han icke förmå sig att tro på möjligheten af att finna det bevis på otrohet och förräderi, som riddar Jost utlofvat. IIan var nästan öfvertygad om, att riddaren sjelf bedragit sig, och i sitt nit låtit leda sig af ett uppenbart missförstånd. Konungen blef, ju mera han tänkte derpå, så öfvertygad derom, att han, när de hade suttit en stund, hviskade till riddaren: Jag trodde det .. I hafven blifvit oriktigt underrättad ... han kommer icke. — Ilaf tålamod, herre konung — svarade Jost