Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1870, sida 3

ummor. Den förra uppgick vid slutet af 1869 I ill 3,741,380,915 dollars, hvilket är en och en sjera ledels milliard mera än Förenta Staternas. På t inglands statsskuld har under tretton år afbetalts I ,u09,000 dollars, hvilket utgör omkr. 27.000.000 s5 lo lars om året, eller ungefärligen lika mycket som 1 len summa, hvarmed För Staterna på de sista half månaderna nedbragt sin statsskuld. Uuglan da kapitalskuld är så ofantligt ! nycket större än Förenta Staternas, äro de årliga utebeloppen högre på senare stället än på det J örra, belöpande sig för England till 134,500,000 !) lollars mot 140,424,045 dollars för Amerika. I Lola Montez dotter. UTrån Nevyork berättas, att prinsessan Editha, en dotter till Lola Monz och ex-konungen Leopold at Belgien, den 2 ; nacs derstädes hållit en föreläsning öfver qvinnans sociala ställning. Hon begärde att man måtte börja en reform i detta afseende genom antaganlet af en förändring i klädseln, och hon förklaraIlU, att man den följande dagen skulle få det nöjet ut se henne promenera på Broadway iklädd en -parlamentarisk reformkostym. Amiral Dahlgren, den bekante amerikanske amiralen, härstammande från en svensk emigrant och ryktbar såsom konstruktör af de efter honom uppkallade svåra kanoner, som spelade en så stor roll i amerikanska kriget, har nyligen aflidit. Nitroglyceriu-explosion egde den 22 Juni! rum i staden Worcester i Förenta Staterna. Ett buller, liknande urladdningen af ett starkt batteri, hördes på flera mils afstånd, och klockorna i stadens kyrktorn sattes i ringning. Rappningen åj magasin, marmorbeklädnader å hus, fönsterrutor, och träpanelningar bräcktes och sönderslogos. Explosionen af en med nitroglycerin lastad vagn vid jernvägssta var orsaken till denna förstörelse. Lyckligt äknar man ej mera än ett offer i för denna olyckshändelse, en irländare om 22 år, som befann sig i grannskapet af vagnen, men sårade hafva omkring trettio personer blitvit. Vagnen krossades i små stycken, och rälerna slungades oerhördt långt bort. Orsaken till explosionen, är ännu okänd. i Ett intressant fynd af fornsaker egde, enl. , Aalborgs Stiftst.. nyligen rum i Hals på ett något egendomligt sätt. Dödgräfvaren derstädes hade nemligen just fått en graf till reds och skulle uppgå ur grafven, men varseblef i detsamma en liten ojemnhet i det ena hörnet, hvarföre han åter tog sitt redskap för att borttaga ännu litet mera jord. Då han förde skofveln under en liten jordklump, framkom en mängd smämynt, hvilka han naturligtvis icke var sen att hopsamla. Fyndet innehöll några och tjugo små silfvermynt samt 2:ne dito af guld och dessutom åtskilliga små silfverpjeser i form af knappar, hvilka dock alla så när som en söndersmulades vid beröring. Allt silfret var starkt anfrätt af rost, så att både deviser och omskrister voro mycket otydliga. Guldmynten voro deremot i oskadadt tillstånd och blanka, sedan de blifvit rengjorda från sanden. Begge dessa voro af nästan samma storlek, med blott obetydlig skillnad i gravyren. På framsidan synes en mansfigur, iklädd en biskopsornat, och på frånsidan synes ett vapen; på båda sidorna finnes latinsk omskrift, hvilken är mycket otydlig, förmodligen munk-äeller klosterlatin, hvarför man antager, att mynten äro qvarlemningar från den första medeltiden. Fyndet gjordes 254 alnar under jordytan. Vidskepelse. I Vestmanl. läns Tidn. läses följande, som blifvit till tidningen insändt: I en at våra grannstäder bodde en fru, som fick ett utslag på kroppen, hvarför hon förgäfves anlitade läkare. Då en af hennes grannfruar fick detta höra, sade hon enda botemedlet vara att låta madam 8... ,smälta öfver den sjuka, ett botemedel, som hon sjelf med mycken fördel användt, men hvarpå denna dock på intet vilkor ville ingå. Men en dag infann sig likväl madamen i den sjukas bostad försedd med nödiga verktyg till ,,smältningen, och efter mycket motstånd af den sjuka lät hon dock af svaghet smältningen försiggå. Denaa tillgick på följande sätt. Käringen framtog litet tenn och bly, hvilket hon i en medhafd slet smälte, frågade derefter, hvad den sjuka hette, bredde sedan en sjal öfver hennes hufvud (den sjuka satt på en stol) och satte derofvanpå ett handfat med kallt vatten, hvari hon utgöt den simmande metallen under frammumlande af någon slags besvärjelseformel, hvari den sjukas namn förekom. Sedan tog hon red handfatet, aftog sjalen och afploc de spetsar, hvari blyet format sig. ,.Dessa spetsar voro de, som plågade den sjuka. Fjelsva blymassan behöll käringen till en annan smältning. Nu tog hon litet af den sjukas naglar, hår, guldi skafde af en sked litet silfver, litet koppar af en kastrull och litet af alla slags metaller, hon kunde åtkomma, och kastade detta allt tillika med de omnämnda spetsarne af blyet i vattnet. Håraf skulle den sjuka dricka litet, behålla litet att smörja sig med och resten skulle käringen taga för att slå ut det på det ställe, der den sjuka plägade bada, ,ty det syntes på ögonen, att hon råkat för i vattnet. Detta skulle upprepas tre sdagar å rad, men den sjnka hade så mycket förnult i behåll, att hon hvarken drack af eller behöll något af det omtalta vattnet, hvarför, och ,då hon ej hade tron, hon ej heller kunde blifva botad, samt ej tillät ngen återkomma. Denna tilldragelse inräffade för 3 år sedan, och den sjuka ha elt omtalat förloppet, sådant det nu blifvik beskrikvet. Man föreställer sig, att. om någon så: dan grof vidskepelse ännu skulle finnas qvar, så skulle den vara undanträngd till obygder och sko gar, men hvad skall man tänka, då detta så ny ligen inträffat i en stad i vårt Vestmanland, och fruar, på hvilka man kan hafva fordringar på nå gon bättre upplysning, deltagit häri? I trakten af samma stad bor en qvinna. hvil kens son eu gång hemkom uppsväld i ansigtet nrar id hon straxt, troende att han ,råkat förtoz en näfve salt och utkastade öfver venstr.axela nde: ,!ek med det här och ej med men niskors kött och blod. underrättelser.