Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1870, sida 1

Jande morgon. te al 10K Så 4411d0e utan beräkning, vi resa om natten. Man vinner derigenom tid och besparar sig kostnaden att ,ligga på hotell, helst man i en af de eleganta sofvagnarne (osleeping Cars) kan under resans lopp åtnjuta en ganska god sömn och föröfrigt tillbringa sin natt lika så beqvämt som å ett hotell... Milwaukee är ingalunda en så obetydlig plats, som man vid första påseende skulle vilja anse den vara. Efter 15 å 20 minuters promenad från jernvägsstationen, befinna vi oss i sjelfva hjertat af staden, der de breda, vackra gatorna, de stora stenbyggnaderna, med sina lysande handelsbutiker och hvimlande solkmassor genast ingisva till och med en göteborgare en bättre tanke om Wisconsins förnämsta handelsstad, än den han vid petraktande af de omkring jernbangården liggande små trähusen kanske sattat om densamma ... Milwaukee har likasom Chicago fördelen af att vara genomskuren af en djup och rymlig flod, som från den tillgränsande Michigan-sjön leder segelfarten in i staden och dymedelst underlättar trafik, handel och industri. Stadens befolkning uppgår till nära 100,000, hvaribland dock, märkligt nog, endast cirka 1,000 skandinaver, och af dessa äro flertalet norrmän. Hvad som i synnerhet utgör Milwaukees — eller kanske rättare de många tusende der bosatta tyskars — stolthet, är dess förmåga att frambringa den jemförelsevis största qvantitet och bästa dvalitet at alla tyskars och irländares älsklingsdryck — ,lagerbier. Också berömmer denna stad sig af att ega ej mindre än 566 bierstugor (,saloonsk) hvilka alla hafva att fröjda sig åt ett mer än tillräckligt antal kunder ... Ett litet, vid jernbanstationen (Milwaukee har blott en sådan) liggande trähus är upplåtet till emigranthus, der ankommande fattiga emigranter kunna kostnadsfritt uppehålla sig någon tid, och staterna Wisconsin och Minnesota hafva här stationerat hvardera sin emigrantagent att tillse det emigranterna erhälla märken å sitt bagage och komma på rätt tåg o. s. v. Förmiddagstäget, som afgår vesterut, lemnar Milwaukee kl. 11 förmiddagen, och om vi nu åtfölja detsamma, befinna vi oss snart åter ute i den landtliga rymden: Staten Wisconsin eger i omvexlande och behagliga naturscenerier, hvad den jemförelsevis med öfriga stater saknar i bördighet och rikedom. Här ilar ånghästen glädtigt fram öfver ett vidsträckt moras, der fördjupar han sig i den vårfriska, doftande lötskogen; här tränger han sig igenom ett smalt bergpass, och der glider han långsamt och försigtigt fram vid sidan af en olycksbådande brant. Vid ena sidan af vägen se vi en hög, skogbeväxt ås; kring denne drager sig jernbanan, med en krökning, sådan som man endast finner å de amerikanska jernbanorna; vid andra sidan se vi en nedåt i nära nog lodrätt riktning stupande klippvägg, och under oss, på ett djup af 500 fot, slingrar sig den stolta Wisconsin-floden ... Passagen är riskabel. Stadigt glida vi emellertid framåt. Den stälsatte dragaren svindlar icke för bråddjupet och skyggar icke för de å andra sidan öfverhängande trädens lummiga kronor. Han har passerat vägen för ofta för att han skulle låta sig genera af det romantiska deri. Snart befinna vi oss ute på en nära nog oöfverskådlig slätt (prairie) och man behöfver icke vara synnerligen praktiserad landtbrukare för att kunna se, det jorden här är af den bästa beskaffenhet. De frodiga klöfverfälten, det tjocka, bredbladiga vinterhvetet och den redan i Maj månad långt försigkomna hafren bär vittne derom. Landtmannen är nu som bäst sysselsatt att plantera majs (,corn-) på de för detta ändamål väl beredda åkrarne, och här och der beta de talrika hjordarne under vallgossens muntra sång och de snöhvita lanmens akrobatiska krumsprång ... Den lycklige med alla dessa företeelser välbekante landtmannen skall säkerligen finna dessa mina iakttagelser alltför ringa, enkla och hvardagliga för att förtjena omnämnas; men för den under det qvafva och bullersamma stadslifvets tvång nedtryckte arbetaren hafva dessa och dylika landtliga scener icke destomindre sitt behag; för honom äro de en källa till verklig njutning, och han kan, då han ser dem, ej undgå att finna någonting ,anmärkningsvärdt deri. — Att här upprepa namnen på alla de utmed jernvägen liggande städer och settlementer torde vara öfverflödigt, helst som ni här finner högst få svenskar bosatta; hvarhelst inom Wisconsin ett skandinaviskt settlement påt ssas, der består befolkningen hufvudsakligast af norrmän. De äro af föga betydenhet, dessa små platser; liggande på ett asstånd af 3 till 10 eng. mil från hvarandra: Ett litet stationshus, och på något afstånd derifrån 1 — eller i bästa fall — 2 å 3 små träkyrkor; några s. k. botell, och för öfrigt 30 å 40 hus, liggande på behörigt afständ från hvarandra — se der en skildring, som ganska väl kan tillämpas på flertalet af de städer, man bär I passerar. Såsom mera betydande städer i Wisconsin framstå dock: Madison, som si storlek och folkmängd står näst efter I Millwaukee och har cirka 12,000 invånare samt är Wisconsins hufvudstad och säte för stats-guvernören, Racine, som har scirka 9,000 invånare och La Crosse med )JJA J. — ii. dAR