Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1870, sida 3

somkring 40. an gi 2 ec. m. ndt, emottogos de af värden och några utsedde vice värdar, hvarefter verkstäderna förevisades, bestående af flera valsverk för rails, en Bessemersugn, gjuteri, svarfoch filverkstäder, smedja för ånghammarsmide, panumakarverkstad och storartade smedjor för handsmide m. m. Arbetarnes antal uppgår till 2.500 man. Arbetet pågick med full fart i alla verkstäder under besöket, och en stålblåsning försiggick i Bessemersugnen. Då alla verkstäderna voro genomgångna och de olika delarne af arbetet förklarade, samlades gästerna i en stor nybygd verkstad, ännu ej inredd, der långa bord voro dukade i midten för de inbjudna, och på båda sidor derom för alla verkstädernas arbet.re, med sittplatser för alla. För fruntimren var ett serskildt bord placeradt på en upphöjning, omgifven af blommande träd och buskväxter. Måltiden börjades med smörgåsbord på svenskt vis, på hvilket ingenting annat saknades än smör, hvaraf ryssarne sällan begagna sig annat än till matlagning, och de läckerheter, som funnos, gjorde också smöret mindre behöfligt. Då gästerna intagit sina platser, uppstämde fyra långt infrån hvarandra stående musikkårer på en gång en andlig melodi, som, oaktadt afståndet dem emellan, spelades med god sammanbållighet och utöfvade en storartad effekt på de närvarande, hvarefter musiken under måltidens fortgång vexelvis uppstämde fosterländska melodier. Värden och vice-värdarne sutto icke till bords utan gingo omkring och vakade öfver gästernas välbefinnande, hvilket är en i Ryssland antagen sed. Till hvarje kuvert hörde en på franska tryckt matsedel, som till ram hade åtskilliga emblemer från verkstäderna, såsom ånghammare, Bessemersugn, masugn, vällugn, kupolugn, valsar, rails m. m. Serveringen verkställdes raskt af ett rikligt antal betjenter, klädda isvarta frackar, med hvita västar, balsdukar och handskar, och de ädlaste viner flödade från början till slut, hvarunder skålar druckos för kejsaren, kejsarinnan, tronföljaren, några af statens mest uppsatta män, värden m. fl., och patriotiska tal höllos. Före deserten bjöds glace i form af rails, skarfplåtar och bult. Efter slutad dint inbjöd värden sina gå ter att göra en färd utåt Kronstadtska viken på en utanför hans verkstäder liggande ånghåt. På vägen till ångbåten var man i tillfälle se huru det äfven blifvit sörjdt för arbetarnes nöjen, i det man på lämplig plats låtit uppslå karuseller och gungor, der arbetarne tillsammans med sina hustrur och barn roade sig på bästa sätt, underhållna af 3:ne musikkårer. Pä ångbåten medföljde några kar, fylda med Champagnebuteljer, läskande drycker och is, och då den medföljande musikkåren emellanåt uppstämde dansmusik, uppstod en liflig dans, så vidtomfattande, som däckets utrymme medgaf. — Återkommen från sjöresan kl. 11 på aftonen, anträdde hvar och en återfärden till sitt hem, och jag är öfvertygad att alla, likt mig, skola lärge minnas den stortade tillställning de öfvervarit. Kosackerne i Torneå. Från Haparanda skrifver D. A:s korrespondent följande rörande den uppvisning i ridt, som i Torneå företogs med den der förlagda kosackafdelningen vid prins Oscars besök i staden: På gården till kasernen voro kosackerna redan till häst, alla smärta, välvuxna ynglingar från 16 till 30 år, men de flesta under 20-talet. På H. H:s fråga uppgåfvo de sig tillhöra de donska irreguliera kosackerna. Man har vanligen hos oss en alldeles falsk föreställning om en irregulier kosack. Man tänker sig en rå personlighet i en smaklös barbarisk drägt, med stubbadt hår och vildt skägg. Misstag. En irregulier kosack är, med få undantag, en vig, glad och höflig pojke i en smakfull drägt, med väl rakad haka, små koketta mustascher och ett ytterst omsorgsfullt värdadt, rundskuret polkahär, som under ridten i rika lockar omfladdrar det vanligtvis milda och fina ansigten, i hvilket endast det blixtrande, mörka ögat och den för orientalen egendomliga mörka blekheten i hyn angifva en för oss fremmande stam. De irreguliera kosackerna äro sjelfva egare till sina uniformer, sina vapen och hästar. Dessa sednare äro mycket små och luriviga, men synas vara nästan ett väsen med sin herre. De styras mera af hans ord än af hans tygel. Bland de irreguliera kosackerna existerar stor uniformsfrihet. I dag buro de alla sin paraddrägt. En liten pelsmössa, kokett anbragt på sned (behagsjuka, ett afgjordt fel hos en vesterlandets gentleman, torde nästan kunna anses som en dygd hos en kosack), en mellanblå, kort, veckrik vapenrock af fint kläde, utan knappar, snarlik våra prestkaftaner; vida benklöder af samma tyg och färg med breda röda passepoller; fina, sporrbeprydda, låga stöflor utanpå byxorna — se der hela uniformen; hvartill för officerarne blott tillkomma eleganta epåletter af silfverfjäll. 1 Vapnen bestå af en kort sabel utan bygel eller parerstång på handtaget, helt enkelt instucken i slidan, likasom våra matrosers sjömansknifvar, och som bäres frampå magen i ett slags egendomligt österländskt gehäng öfver högra axeln, så att, i motsats till bruket hos oss, den konkava sidan af: vapnet kommer nedåt och den konvexa uppåt; ett par revolvrar i bältet, karbin öfver skuldran och en 10 fot lång lans i handen. Remtyget, hos manskapet af svart läder, består hos officerarne af silfvergalon. Så presenterade sig inför II. K. IL hertigen af Östergötland kosackgarnisonen i Torneå den 22 Juni 1870. Kosackofficeren, en rysk generalson, en ung man under trettiotalet, lefnadsglad och belefvad efter ryskt mönster, stod på kaserntrappan och helsade prinsen välkommen. Folkhopen stannade på gärden, men prinsen och vi, som fått fördelen af hans sällskap, trädde in i byggnaden. Den är liten, omålad, i konstlös stil. genomträngd af den egendomliga lukten af ryskt läder och innehåller tre husvudafdelningar, . tvenne rum och ett miniatyrkök, som tillika är tambur för officeren, och 2:ne logementer för manskapet. Kasernen är nybygd; den förra nedrefs under fransk-engelska kriget af kosackerna sjelfva, som derigenom ville rädda den lilla finska gränsstaden från eld och brand, då en afdelning af engelska flottan ankrade i skärgården. De af officerarne begagnade rummen företedde ingenting särdeles märkvärdigt. Det yttre var hufvudsakligast möbleradt medelst koffertar; i det inre och större bildade täta dubbla förhängen ett slags tält, som närmast omgaf en säng, likaledes dold bakom förhängen, och var golfvet i denna afdelning belagd med djurshudar, som förtogo ljudet af fotstegen. Möbleringen i manskapets logementer var mycket enkel: en låg, sluttande brits längs ena väggen med en madrass för hvarje man, en hufvudkudde och ett groft, men rent och hvitt lakan. Som täcke tjenade hvarje kosacks ljusgrå uniformskappa eller s. k. ,,chenille. En låda under sängstället tjenade likaledes för hvarje man i stället för byrå eller koffert. H. K. H. besåg allt uppmärksamt och sökte samtala med befälet, men då major Titoff var föga bevandrad i svenskan och kosackofficeren ej kände annat språk än ryskan, uppstod snart behof at en tolk. Af de H. K. H. åtföljande icke-ryssarne var jag den ende, som var någorlunda hemmastadd i kasernen och förtrogen med dess invånares språkkunskap. Jag anskaffade derför genast en tolk i en rysk magasinsunderofficer, som jag varseblef i folkhopen på trappan. tet NGT . A333 —