NILS BOSSON STURE.) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. 5. Konung Carl och förrädaren. Det var verkligen en i ögonen fallande förändring, som försiggätt med Carl Knutsson, allt sedan den natten, då han fick det förhexade smycket i sin hand. Han såg ut öfver verlden med helt andra blickar, än förut, han kände modet och kraften växa, och han var fullt viss om uppfyllandet af sin äregirighets mest utsväfvande drömmar. Också inträssade derefter så väl i det lilla, som i det stora en rad af händelser, hvilka tjenade att hos honom stadtästa och bekräfta och liksom höja till en lefvande öfvertygelse och osviklig sanning den tro på lycka och framgång, som spirat upp och slagit rot i hans själ i och med vissheten att han var det glänsande smyckets egare. Först, kom underrättelsen om konung Kristofers död. Den hade timat i samma stund, som den förfärliga stormhvirfveln lyftade taket från Wiborgs högsta torn och förde i hans hand den lilla fjädern, hvilken ledde honom till upptäckten af smycket. Ilans motståndare hade väl skyndat att begagna sig af hans frånvaro och utnämnt bröderna Nils och Bengt Jönssöner (Oxenstjerna) till riksföreståndare, äfvensom den senares son, den sluge och djupt beräknande herr Jöns Bengtsson, hvilken under de föregående åren blifvit domprost Uysala, nu valdes till erkebiskop efter Nils Ragvaldsson, och dermed trodde sig ni hafva ) Se II.-, N:o 162 Å Å Å— —