förlorade stora bataljer skola nya traktater åstadkomma cn ny sakernas ordning i Europa. Den 26 Februari 1866, fyra månader före det Österrikiska fälttägets början, utropade grefve Bismarck i den preussiska deputeradekammaren: Det är tid på, att vårt förhållande till Österrike blir klart en gång för alla. I ett samtal med grefve Daru lärer kejsar Napoleon i dessa dagar yttrat: ,ln sådan ställning till Preussen, som den närvarande, kan icke lingre sortsara; det måste derföre så fort som möjligt göras slut derpå. Finissonsen! lyder det från Seinens strand. toltare, mäktigare och mera krigsvanda motståndare har Europa sällan sett träda fram i strid mot hvarandra. En fyra års väpnad fred, men som i verkligheten vavit en fyraårig förberedelse till kriget, har föregått den skickelsedigra krigsförklaringen af den 15 Juli. Ingen af de. strider, som kejsar Napoleon III fört i Europa sedan 1850, kan i djupt gripande historisk betydelse och i följdernas oberäknelighet jemsöras med den nuvarande. Ryska kriget år 1855 och italienska kriget år 1859 voro stora, följdrika företag; men vid intetdera stodo Frankrikes högsta lifsintressen på spel. De fördes till en del långt utanför Frankrikes gränser och voro, om man så vill, diplomatiska krig. Om den närvarande striden kan man med rätta säga, att den är en strid, i hvilken det gäller — vara eller icke vara. För Preussen står hela dess maktställning i Tyskland på spel; för Frankrike nationens ära och kejsardömets glans. Man har i de franska tidningarno såsom vilkor för fredens återställande framställt: utrymningen af fästningen Mainz, upphäfvandet af militärallianserna med sydstaterna, genomförandet af Pragerfredens art. V, m. m. Men ett krig gör tabula rasa med traktaterna; af krigslyckan skall det komma t bero, på hvilken basis den framtida jemvigten i mellersta Europa skall byggas. Från rent mensklig ståndpunkt är det ett fasaväckande skådespel, för hvilket ridån nu uppgår. Det visar oss många blodiga valplatser med tusentals lemlästade offer. Betraktar man deremot saken från krigsvetenskaplig sida, så har helt visst drig något krig blifvit motsedt med större vänning. Begge armöerna möta hvarandra med den nyare tidens bästa och fullkomligaste skjutvapen, hvilkas praktiska användande i ett stort krig ännu ej förekommit. Chassepotgevären skola mäta sig med de preussiska tändnålsgevären, mitrailleuse med den preussiska kulsprutan, den Kruppska fabrikens gjutstålskanoner med de franska gjuteriernas bästa produkter. Preussarnes fasta militärorganisation och år 1866 ådagalagda taktiska duglighet skall här stå sitt prof mot fransmännens erfarenhet och snille. Männen från Sadowa: Moltke, Steinmetz, Bittenfeldt, Vogel von lalkenstein och Manteuffel skola för andra sången framträda på krigsskådeplatsen; men de skola nu i st. f. Benedek och de andra österrikiska generalerna få emot sig sådane män, som hertigen af Magenta, marskalk Bazaine, grefven af Palikao, Lebrun, Prossard m.fl. Att man i Preussen gjort sig fullt reda för det förestående krigets ofantliga svårigheter, bevisas afl. let yttrande, hvarmed grefve Bismarck örlidet år sökte dämpa det tyska nationalpartiets otålighet efter hela Tysklands samnansmältning; han yttrade nemligen: , Ett crig med Frankrike förekommer mången J såsom en lätt sak, men dessa ha knappast : hågon aning om den våldsamhet, hvarmed ( ransminnen skola framrycka, sedan först leras nationella lidelser blifvit satta i rö-I! else. l Angående baron Davids sammandrabbing med hertigen af Gramont i lagstif-si s l 2 2 in ande församlingen den 12 dennes medelas följande. Baron David började, yttande: Jag önskar framställa en fråga till utrikesmitern. Från hvem utgår prins Leopolds renuniation? : Gramont. Jag har blifvit underrättad af spanke ambassadören om, att prins Leopold afstått n sin kandidatur, och har intet mera att tillDavid. Jag är nödsakad att fortsätta min fråga. d går har här yttrats i korridorerna (här menas ttranden at justitieministern), att renunciationen ärrörde från prinsens for. Nå väl, jag vill tydb gt framställa frågan. År det prinsens far eller rinsen sjelf, som uppgifvit kandidaturen? d Cramont. Jag har ingenting att tillägga det, g nyligen yttrat. Hvad de rykten angår, som P jan hör i korridorerna, befattar jag mig icke ed dem. (Allas blickar riktas mot Ollivier, som g ut vid sidan af utrikesministern, Och som förblef p Ideles lugn). David. Jag kan icke vara tillfredsställd afsl etta svar. Detta meddelande har offentligen skett li sigillbevararen; han har icke blott meddelat si etta åt deputerade, utan äfven åt journalister b . fl. Jag erkänner icke en ministers rättighet t it så handla. Keratry. Vi begära att få höra depeschen. I iD 25