Dagens post. FRANKRIKE. Om förloppet vid de förhandlingar, som föregått krigsutbrottet, är det icke ännu möjligt att göra sig en fullkomligt tydlig bild; likväl synes gången väsendtligen varit följande. Redan i Onsdags hade hertigen af Gramont mottagit två depecher irän preussiska regeringen, hvilka dock till sist innehåll voro motsägande. Den första depcehen meddelade, att grefve Benedetti icke kunnat få någon audiens hos konung Wilhelm, som förklarade alla ytterligare förhandlingar öfverflödiga. Den andra innehöll en bekräftelse på, att konung Wilhelm fullständigt accepterade prinsens af Hohenzollern afträdande från den spanska tronkandidaturen. De franska ministrarne samlades derefter till en gemensam rådplägning i tuilerierna, som räckte i flera timmar. En ny depech afsändes till Benedetti med ett ultimatum till konungen af Preussen; tillika mottogj den förre order att begära sina pass i händelse af konungens vägran. Torsdagen d. 14 var det afgörande beslutet utan tvifvel redan taget, men en konferens med de utländska makternas representanter skulle föregå meddelandet i lagstiftande församlingen om det definitiva beslutet. Detta meddelande mottogs med köld, isynnerhet i senaten. De mest förvirrade rykten hade redan om f. m. börjat korsa hvarandra. An heter det, att hela ministeren skulle afgå; än att Ollivier och Gramont skulle träda tillbaka. Troligen ha dessa rykten uppstått af det utomordentliga missnöjet i begge kamrarne deröfver, att diskussionen öfver de bekanta interpellationerna blifvit ytterligare uppskjuten. Bland annat berättades det, att baron Jerome David, som redan förut hade förebrått Ollivier en vacklande, obestämd politik, och som i mötet den 12 dennes haft en sammandrabbning med Gramont, hade blifvit kallad till kejsaren, och att han vid taffeln i tuilerierna suttit vid kejsarens högra sida. Fredagen bragte först klarhet i situationen. Man erfor då, att konung Wilhelm hade lemnat Ems och rest till Coblenz; att Benedetti hade begärt sina pass; att diplomatiens sista ansträngningar varit förgäfves, och att kriget stod för dörren. Alla meddelanden antyda, att både Frankrike och dess fiende äro redo att upptaga striden. Det omtalas, att en stor del af franska armåen ryckte mot Rhengränsen, under det å andra sidan allt synes visa, att de preussiska fästningarne iro i sådant skick, att de hvilken dag som helst kunna mottaga en belägring. Franska flottan är, som vi förut nämnt, i full verksamhet, och stora transportskepp ha afseglat till Algier för att föra det der stationerade kavalleriet till Frankrike. Flottan skall delas i tre eskadrar, af hvilka den ena under Bou6t-Villaumez är bestämd till Östersjön, den andra under amial Jurien de la Graviere till Nordsjön, och den tredje under amiral Ronciere Le Noury till Medelhafvet.