1fAUUA Dåtooul TIM ILIIKLTIOÖILTUKLIILCLSSGAK, OCH avi tyska folkets uppgift här är att tillbakavisa ett länge i hemlighet förberedt, nu plötsligt åvägabragt anfall från kejsar Napoleons sida. Och här kunna vi ej tala om nationen, d. v. s. om det franska folket, ty de noblaste målsmännen för detta folk hafva talat högt emot det försåtliga anfallet, likavisst som de skulle talat för kriget, derest Frankrike varit hotadt eller derest nationens ära det verkligen kräft. Nu är kriget från detta lands sida ett rent dynastiskt krig, hvilket helt och hållet förändrar dess moraliska karakter. Vi emottogo derjemte i går ett enskildt meddelande af ett trån Petersburg till Stockholm avländt privat-telegram, hvilket innehöll den ytterligare öfverraskande uppgisten, att Ryssland förklarat Frankrike! krig, ett telegram, som vi ej ville fördölja för allmänheten, oaktadt underrättelsen A syntes oss vara mycket tvetydig, hvilande sannolikt blott på i Petersburg kringlöpande rykten. Vi hade nemligen föreställt! oss, att Ryssland skulle iakttaga en afvaktande hållning i det började kriget, då hvarken Frankrikes eller Tysklands alltför stora maktutvidgning kunde vara för detta land behaglig. Det vore väl således behagligast för Ryssland, att dessa båda makter sönderslete och försvagade hvarandra, och komme så en tid, då den oförsvagade åskådaren finge mera att säga. Detta synes vara Rysslands naturliga politik, och derföre är underrättelsen om en krigsförklaring från detta lands sida icke: rätt sannolik. Men här kan vara en annan omständighet, som förklarar en sådan händelse, nemligen tillvaron at ett hemligt försvarsförbund mellan regeringarne i Petersburg och Berlin. Att ett sådant existe ade 1866 under kriget mellan Preussen och Österrike, har man längesedan förmodat. Möjligt är ock att en dylik traktat går ännu längre tillbaka. Endast häri skulle emellertid ligga en förklaring på ett så skyndsamtingripande i händelserna från Rysslands sida. Frankrike har naturligtvis påräknat understöd från Italien, hvilket väl skulle köpas med återkallandet af de franska trupperna från Rom. Men det äri fara värdt, att denna eftergift kommer — för sent. Italien tackar nu ej längre derför. Det har betraktat hela den franska ockupationen såsom en djup kränkning at italienska nationens sjelfbestämningsrätt, och om kejsar Napo!eon nu gör af nödvändigheten en dygd, skördar han måhända endast harm och ovilja, i stället för den påräknade tacksamheten. Att det existerar ett hemligt fördrag mellan Österrike och Frankrike, som tillförbinder det förra landet att uppträda, derest Ryssland träder på Tysklands sida, är ganska sannolikt. Men vida svårare torde det blifva för Österrike att fullgöra en sådan öfverenskommelse. Ej nog med att de 11 å 12 millioner tyskar, som tillhöra detta rike, näppeligen vilja gå mot hela det öfriga Tyskland; ej heller Ungern lärer vara benäget för ett sådant! uppträde, trots händelserna 1849, och ännu mindre Böhmen. Och med det polska Gallizien allena lärer regeringen i Wien ingenting kunna uträtta. Lägges härtill den mot Frankrike rädande oviljan i Spanien; ihågkommer man vidare, att Amerikas Förenta stater äro nära lierade med Ryssland, så blir situationen för tillfället den, att Frankrike står ganska isoleradt. På sin sida skulle det dock kunna påräkna Danmark och Sverige-Norge, derest vissa planer finge framgång. Framträder ställningen sådan, hvarom det ej lärer dröja innan man erhåller visshet, lider det näppeligen något tvifvel, att icke franska nationen skall se sig djupt komprometterad af den kejserliga regeringen, och de varnande rösterna skola då helt visst erhålla en ännu större betydelse. Man utropar, att det är orimligt, det Sverige-Norge skall blanda sig i denna strid, som alls icke angår oss, och man är färdig att stämpla såsom förtal hvarje antydan derom, att vår regering kunde hysa en så oförnuftig afsigt. Vi dela åsigten om det orimliga i saken, men deremot veta vi väl hvad vi säga, när vi uttala farhågor för att det orimliga skall kunna ske, trots nationens protester. Enskilda telegrammer af gårdagen, hvilkas innehåll vi endast kunnat antyda, hafva bekräftat dessa sarhågor. Vi hoppas likväl, att inga förpligtelser ännu må vara ingångna, som kunna anses vara för vårt land bindande, samt att sålunda våra högste vederbörande må taga sitt förnutt till fånga, medan det ännu är tid. Hafva våra ord dertill kunnat i minsta mån bidraga, så är deras ändamål vunnet. Och fäderneslandets välfird är, enligt vårt förmenande, här ställdt på spel till den grad, att ingen rättskaffens patriot må skygga tillbaka för att våga allt till att arböja färden. Faran gäller här allenast ingåendet af förbindelser med Frankrike; det är på lenna sida allena någon risk för inblandning sl vår sida föreligger. Hvarje understöd inom pressen ökar denna fara, och lerföre hafva vi tillåtit oss varna derför, st cke tvekande att dermot ställa det påstå-ti andet, att om vi nödgades deltaga i kriget, p — — —— — —— 27 —— A — — —