(Insändt.) Till Redaktionen af Göteborgs Ilandelsoch Sjösarts-Tidnin Med anledning af den beskrifning, som Eder ärade tidning för den 13 dennes under rubriken Venersbor meddelade, om en lika vacker som ovanlig högtidlighet, hvilken egde rum å Grunnebosplats den s Juli, då landshösdingen grefve E. Sparre till Vestgöta-Dahls regemente öfverlemnade såväl en tacksågelseadress från Venersbores samhälle som äfven en guldmedalj samt penningebelöving från försäkringsbolaget ,Skandia, såsom erkansla för den hjelp regementet presterat vid eldsvådan i Venersborg den 25 sistlidne Myj;: vågar insändaren anhälla om plats för några upplysningar och rellexioner. Strax elter det nyssnämnde hotande eldsvåda utbröt i Vene araferade den alltid vaksamme och ent se landsböfdingen i sistnämnde stad icke allen p från det vid Girunnepohed då samlade Vestgöta-Dabls regemente utan äfven med lika anbällan till den utom hans län belägna staden Uddevalla. Inom mindre ån en halftimmas tid efter telegrammets mottagande, afreste äfven från sistuämnde plats per jernväg, stadens frivilliga brandkår samt en del af detta samhälles ordinarie eldslåckningsmanskap. båda försedde med sprutor och: uppfordringsverk, hvilken förstärkning insändaren, vid brauvdtillfållet närvarande, tror i ej oväsendtlig mån bidrog till hämmandet af den för grannstaden hotande eldsvådan. Någon tacksägelse eller annat bevis på erkänsla för denna hjelpsändning från Uddevalla, har ej hörts utaf och säkerligen heller pretenderats. då en dylik handling innebär sin egen belöning i medvetandet om uppfyllda pligter; men, gretve Sparre sedermera i egenskap af landshötding, visat ett varmt och berömväråt intresse för att ske ssa ett offentligt erkännande af tacksamhet l från försakringsbolags som Venersborgs sida, till öfriga kårer och personer hvilka verksamt bidrogo att hämma oftanämnde olycka; så kan man ej undgå att fiuna landsboding grefve Sparres handlingssätt vis å vis Uddevalla frivilliga brandkår och samhälle i denna fråga bära vittnesbörd om synnerlig brist på takt och finkävslighet. Man bör nemligen härvid ej förgäta. att, under det Vestgöta Dabls regemente ej kuude vägra en anhållan eller ordres om hjelp at länets höfding, så var deremot Uddevalla brandkärens beredvillighet att skynda till hjelp, en fullkomligt frivillig handling och så mycket mera vardt erkännande, som det samhälle, de tillhöra, under deras bortovaro kunde hotas af en liknande olycka som den, de skyndade att hämma. — Ett erkännande af denna handling, är insändaren lifligt öfvertygad om, hade icke heller uteblifvit från t. ex. bolaget Skandias sida, då dess styrelse en gång beslutat sig för ett offentligt nttalande af sin er! vida vomligen bolagets ärade delegare grelve Sparre d fästat styrelsens uppmärksamhet. Insändarens syfte med dessa rader är emellertid ej att söka åstailkonmma någon rättelse af den hegångna försummelsen, då tydligen allt sådant skulle komma post festum, utan endast att fästa den ädle grefvens uppmärksamhet på, att man ej gerna bör göra en god sak endast till hälften, samt att ej genom ett drag af orättvisa rifva ned, hvad man nyss byggt upp. (. heds ex