Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1870, sida 2

fötter. En lång tystnad inträdde, hrarunder bi skopen sökte i konungens anlete läsa, hvilket intryck hans tal gjort. — Strid och kamp — afbröt slutligen biskopen tystnaden — det är således det sista budskapet, som gamle Magnus Tavast haft att frambära för sin konung, ty nu längtar jag att träda tillbaka och glömma verldens buller i mitt kära Nådendal. Men derför varnar jag eder och beder eder icke glömma den gamle biskopens ord: omgif dig med trogna och bepröfvade vänner och rusta dig till striden. En enda finnes, endast en, som är lyckans och segerns herre! Ett djupt allvar lågade ur den vördnadsvärde gubbens fromma ögon, och ju strängare orden blefvo, desto varmare och kärleksfullare glödde blicken. — Jag minner eder på de ord, som min medbroder, numera salig hos Gud, vördig fader biskop Thomas skref till eder, och som I en gång gåfven mig att se, då jag var hos eder i Åbo. Detsamma, som han sade, vill ock jag säga: ,haf vänner för ögonen och bryt dig ej ut med allom samt tag dig ett annat sinne för den död, som Gud tålde. Väl honom, som kan vakta sig i tid för annors fel! Tänken derpå, herre konung, och I skolen göra det, som skall spörjas i hundrade år, såsom I en gång hafven yttrat. Och yttermera sade min bortgångne vän: ,jag vill råda dig ett godt råd, gör så mycket i dag, som du kan svara till i morgon, och så i år, att du kan svara åt året. Hvar dig annat råder, han dårar dig, och tänk af ditt eget samvet! Ännu dystrare och mörkare blet konungens öga. Biskopen fortfor: — Gud hjelpe mig så till lif och själ, som ag säger dig detta till en god mening, i kärlek och vänskap, såsom en vän bör androm göra. Tag