NILS BOSSON STURE) Historisk Roman i tre delar af 6. Georg Starbäck. Konungen blef synbarligen mörk i hugen vid biskopens ord. Men denno fortfor: När vi redo från Halmstad och allt var Iyktadt der, kom herr Nils Jönsson att rida vid mir sida, och sedan vi talat om mötet och om den fred, som vi, är det så Herrans vilja, skola komma att njuta af, började riddaren tala om, huru vi här hemma skulle vinna ett godt regemente. Mitt svar på riddarens spörjsmål gaf anledning till, att riddaren sade mig, hurusom vid sidan af de offentliga förhandlingarne i Halmstad äfven hemliga sådana förehafts, och, sedan han bundit mig med ed, uppenbarade han för mig, hvilket beslut som sålunda blifvit fattadt. —, Sägen det snarliga ut, vördig fader! — påskyndade konungen, då biskopen gjorde långa uppehåll i sitt tal. Ilvilket hemligt beslut hafva så de sammansvurno fattat? — Att skilja eder från Sveriges rike, herro konung! —genmälte biskopen. Skilja mig vid riket, vördig fader? — utropade Carl, och ett stolt leende flög öfver bans anlete. — Hafva edra öron fattat rätt, rad riddaren sade eder? — Menen I då, att Magnus Tavast, som står med den ena foten så godt som i grafven, skulle springa för sin herre och konung med tal, som bans öron icke förmått höra! Nej, nej, herre konung...hvad jag säger, är sanning. I hafven mot eder, nu liksom förr, ett land, som ir starkt ) Se H.-T, N:o 159