då höra det på rösten, men fick dock ej visshet förr än vi kommo fram till Nyköping. Brodde redogjorde vidare för hvad som tilldragit sig, medan han satt i fängelset samt, huru vid ankomsten dit riddaren njutit af skådespelet, då han fastsmeds vid väggen, och vidare huru han blifvit befriad derifrån. Till sist omtalade han, hvad som mött honom vid hans ankomst till Iammarstad, om fru Britas samtal med svennen och om skuggan, som han sett under lindarna. — Godt, godt — sade Nils, när Brodde slutat — hvad du der sist mäler om, det gifver oss något att tänka på, men nu skall du hvila ut efter din långa vandring, och i morgon är du min sven, som kommit med bud till mig. Jag måste i alla händelser bryta upp till Arboga i morgon, fru Brita vet det, och det skall således icke förundra henne. I Arboga har kungen stämt möte med rådet och der skall han mottaga de utsände herrarne från mötet i Halmstad! Nils framtog, under det han talade, ur sin sadelväska en tröja och hvad som i öfrigt behöfdes för Brodde, hvilken skyndade att utbyta sina trasor deremot. Derpå gick Nils sjelf ned till Truls skräddare, som var sysselsatt med att sy nya kläder åt herr Erengissles svenner på gården, for att få låna en sax. Fader Truls låg och sof i sin bästa sömn och rusade upp med förtviflad fart, troende att fetaliebröder kommo och ville sätta hela Hammarstad i brand, måhända en följd af det starka öl, som han töregående qväll tagit till lifs; — men när han ändtligen fick ögonen så pass upp, att han kunde urskilja, hvem han hade framför sig, stöp han tvärt med näsan mot bordsskifvan vid fönstret och räckte med en storartad åtbörd fram den begärda saxen. Med tillhjelp af denna dröjde det sedan icke länge, förrän Brodde visade sig med ett annat utseende, hvarpå han gick ned till svennestugan att få herberge öfver natten.