Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1870, sida 2

icke, att han haft sin hand med i det der djefvulsspelet? — Nej, herr Nils... jag har väl tänkt ditåt, men jag har alltid drifvit den tanken på flykten. Han kunde icke vara med om slikt dåd... slikt dåd mot mig ...jag har räddat hans Hf... — Men tagit hans fartyg — invände Nils — och jag menar, att han skattade Tranan högre än sitt lif! — Tranan var min, herr Nils... hade hon det icke varit, hade hon varit anförtrodt gods, så hade icke I en gång fått henne, utan att I först haden tagit mitt lif... Förlåten mig det, men det haden I icke... Nu var hon min, det var mitt enda arf efter min fader, och när jag fylde mitt tjugonde år fick jag henne af min mormoder, henne, hvars lif I räddaden . . . — Hm! — mumlade Nils, utan att Brodde af tonen kunde höra, om det var till last eller beröm för honom. — Derför, herr Nils — fortsatte han — derför kan jag ej tro, nej, jag vill gå i borgen derför ... Jösse Bosson var ej med om denna illgerning! Dock ligger den tanken nära för handen, Brodde — återtog Nils med blidare stämma — när du talar om herr Jost von Bardenvleth ... Hvar fick du så att veta, att han var med om detta? — Det dröjde ...jag hade väl legat der i mörkret tills inemot middag, då dörren åter öppnades, och jag hörde en röst befalla mig stiga upp och följa. En man fattade mig dervid i armen, och så gingo vi åter uppför källartrappan och genom gången, och så kommo vi ut i det fria. — Den rösten, som nu talade, var det densamma, som talmannens i den hemliga domstolen? — Nej .. det var det icke... Han, som nu förde ordet, var riddar Jost, jag tyckte mig redan