Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1870, sida 2

Berättelsen var gripande, och Nils, som stod med armarne korslagda och lyssnade, gick fram till Brodde och fästade sin djupa, ransakande blick på honom, liksom tviflade han på sanningen af hvad hans öron hörde. — Hvad svarade du så? — sporde han. — Hvem är du, som spörjer, frågade jag, och I andre, hvilka ären I? Visen mig edra anleten, och jag skall lägga min handling i dagen för eder, och finnen I mig hafva orätt gjort, så mågen I taga mitt unga lif; men inför eder, om hvilka jag intet vet, om I kännen mig eller icke, om I hafven rätt att spörja mig till härutinnan och döma mig, eller icke-. inför eder säger jag intet! Ännu tredje resan gjordes mig samma fråga, men jag svarade dertill intet. Då reste de sig upp. Jag insåg, att här skulle blifva allvar af, och jag beslöt att sälja mitt lif så dyrt, som vår Herre gaf mig styrka till. Men de rörde sig icke ur fläcken, deras talman sade blott: ,,evigt fängelse! och de andre upprepade de förfärliga orden. Detta betog mig så helt och hållet all besinning, att jag ej hann få en klar tanke, förr än de hade mig fången, satte en kafvel i min mun, en bindel för ögonen och sammansnörde hårdt mina händer... Derpå hörde jag dem aflägsna sig ur källaren den ene efter den andre, och der blef tyst som i en graf. Jag hemtade mig dock snart från min öfverraskning och sökte få loss banden kring mina händer, men det lyckades mig icke. Då tänkte jag på svennen... — Han var der ock — upplyste Nils — men det svarades honom, att den, som han sporde om, aldrig hade varit der. Han gick då till en annan ölkona i närheten, men icke heller der hade man sett någon sådan, som han beskref. — Så tänkte jag ock sedan, då jag genomgick detta minne i mitt fängelse... — Men Jösse Bosson?... Hvad har du då tänkt om honom? — sporde Nils. — Märker du