icke hade någon annan ledig plats än en, der han skulle stå under en kapten; sökanden har protesterat och remonstrerat, men slutat med att antaga platsen, i trots af uppoch nedvändningen på den militära ordningen.) De ordinarie konstaplarne erhålla 20 rubel i månaden (50 rdr) samt någon hyresersättning, gratifikationer till påsk och penningeuppmuntran, vär de utmärka sig, genom hvilket allt en bra karl kan räkna i medeltal 25 a 30 rubel i månaden (62: 50 å 75 rdr) i inkomst, således ungefär lika mycket som poliskonstaplarne i Stockholm. De ryska måste sjelfva hålla sig uniform; den lemnas dem väl af polisen, men kostnaden afdrages å deras lön. — De nyantagne (rekryterna eller reserven) hällas till en början i tjenstgöring tillsammans hvar med sin äldre, pålitlige kamrat, tills de vunnit nog stadga och erfarenhet för att kunna lemnas på egen hand. De vaktstugor af trä, som man finner mängenstädes i staden, tjena tillika som bostäder åt ett par konstaplar. Andra hafva bostad i polisdistriktshusen. När en polisman felar mot sin pligt, straffas han med varning, afdrag på lönen, degradering, afsättning eller 7 dagars arrest. Dessa straffgrader gälla ej blott för polismannen, utan för Jwarje domarekåren ej tillhörande embets-eller tjensteman, som är förordnad af sin chef och således ej har kejserlig fullmakt. Sälunda kan en expeditionschef, en byråchef, ett kollegiiråd o. s. v. afsättas af den minister, till hvars departement han hörer, eller för mindre fel åläggas ända till 7 dygns arrest å högvakt eller i eget rum. Efter hvad en byråchef i jordbruksdepartementet törsäkrade, förekomna afsättningar icke ofta och icke i följd af ministeriela nycker, utan endast för begångna fels skull eller i anseende till fullkomlig oduglighet eller otörbätterlig lättja. Cheferna för särskilda verk hafva samma rätt öfver sina underlydande som ministrarne öfver dessa chefer, derest de hafva ministerielt konstitutorial. — Den mest despotiska och den mest fria bland civiliserade stater (Ryssland och nordamerikanska republiken) mötas således i den praktiskt riktiga åsigten att staten icke mer än den enskilde behöfver eller bör hafva oafsättliga tjenare; båda dessa samhällen hafva ock en skicklig tjenstemannakår; den ryska, som varit uselt aflönad och delvis är det ännu, har varit mycket mutbar; somliga förmena, att den numera är omutlig; andra att regeringen sträfvar af alla krafter att utrota korruptionen, men att det åtminstone ännu icke fullständigt lyckats. Kan polisen utfårda kungörelser, som ega laga kraft? Den kan förordna om sådant, som rör den yttre ordningen i staden, och stadga låga viten för öfverträdelser, men den eger icke ålägga stadens invånare något, som ådrager dem kostnad. Öfverpolismästaren förordnade en gång, att de vanligare trånga och mörka kökstrapporna i husen skulle, der det behöfdes till olyckshändelsers törekommande, under dagen och om qvällarne upplysas med gas. IIusegarne upphäfde ett skri öfver detta påbud, som ådrog dem en ny kostuad, och många följde det icke. Här i Stockholm skulle polisen helt enkelt ha pliktfällt en sådan tredskande husegare och, om ban framhärdat i sin halsstarrighet, ålagt honom vid högre och högre vite att lyda kungörelsen. I Ryssland måste polisen åtala en af de genstörige hos fredsdomaren, och denne friade honom från ansvar, emedan polisen ej haft rätt att utfärda en kungörelse, som lade en ny tunga på husegarne. Polisen appellerade till regerande senatens kassationsafdelning, och den stadfästade fredsdomarens utslag. Polisen rättar sig efter detta prejudikat, så att när den ville hafva husegarne att spola gatorna med vatten för att hålla dem rena, utfärdade den ieke kungörelse härom, förrän den förskaffat sig en kejserlig ukas. Ty den kejserliga makten är oinskränkt; hvad den förordnar, tillämpar hvarje domstol. Förbållandet mellan polisen och kommunen är nu på väg att regleras och bestämmas. En komit har nära nog färdigt ett förslag till lag om, huru förordningar rörande allmän snygghet, ordning och säkerbet skola stiftas. Polisen skall ega väcka törslag om sådane hos kommunalstyrelsen. som öfver dem besluter; denna styrelse skall ej kunna utfärda dylika kungörelser utan polisens hörande; och vid skiljaktiga meningar skall tvisten slitas af högre instantier. Jag sökte flera tillfällen att pröfva Petersburgspolisen. Den var alltid särdeles höflig och tillmötesgående; konstaplarne voro idel allvarsamma karlar med så hyggligt utseende, som en ryss af det lägre folket kan hafva och med god hållning. Öfverpolismästarens meddelanden till allmänheten (kungjorda genom en officiel tidning) äro mönster af höflighet. —