Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1870, sida 3

han öfverfallit och misshandlat vice korporalen Fredrik Axel Christiansson, som skolat honom arestera, att i bot härför undergå 3 års straffarbete samt varda från krigsmakten skiljd. Blandade ämnen. Författaren Carit Etlar, som hvarje sommar brukar företaga en resa till utlandet och derefter nedläggar skörden deraf i resebeskrifningar, ämnar år, säger en dansk tidning, gästa Sverige för att ler, i synnerhet i den sydliga, förr danska delen samla de många sägner, der ännu finnas, serskildt Å de i sordna tider der boende danska adelsäter. Ett barndop. För några och tjugo år sedan hade på en prestgård i Skåne en nyexaminerad pastorsadjunkt den oturen att bli ombedd att döpa ett barn, första dagen han inträdde i tjensteutöfning. Den unge prestmannen, som var mer än lofligt enfaldig, plågades och svettades och beklagade sin nöd för prostfrun (prostfar sjelf var olyckligtvis bortrest i någon embetsförrättning). Frun lugnade honom och erbjöd sig att genomgå hela akten, ,ty hon hade varit närvarande så många gånger vid sådana tillfällen, att hon kunde den utantill. Så skedde, men adjunkten syntes ännu orolig. ,,Nå, sade frun, ,för säkerhetens skull göra vi om det igen. Nu var den unge herden fullkomligt tvärsäker, och döpelsen gick för sig förträffligt, men när akten var slut, utbrast vär Johannes döpare, som påminde sig prostfruns ord till punkt och pricka: ,Ja, nu kära mor, för säkerhets skull göra vi om det igen. Hög ålder. I Östermarie socken på Bornholm lefver ett ogitt fruntimmer, som är 103 år gammalt. Hon har i flere år varit blind, men är för öfrigt ganska rask. Konstgjorda ädelstenar. Tvenne vigtiga notiser om att man lyckats på kemisk väg eftergöra ädelstenar, så att de erhålla samma beståndsdelar, färg, utseende och hårdhet, som de af naturen sjelf bildade, hafva vi nyligen antecknat. Den ena af dessa notiser lyder sålunda: ,Herr Feil i Paris, som en längre tid sysselsatt sig med framställandet af konstgjorda ädelstenar, och som ofta förelagt Pariserakademien underrättelser om sina vetenskapliga rön, har i dessa dagar för samma akademi framlagt resultaterna af sina sednaste arbeten. Hans afsigt är att för handelsmarknaden åstadkomma kostgjorda ädelstenar af samma kemiska sammansättning och af lika bårdhet som de äkta; deras glans skulle vara lika skön; särgspelet och oföränderligheten oklanderliga. Vidare måste man, för att kunna tillfredsställa handelns behof, vara i stånd att framställa stora råämneklumpar, för att deraf tillslipa tillräckligt stora exemplar. IIerr Feil har realiserat dessa uppgifter, i det han för akademien framlagt safirer, smaragder, diamanter med alla denna ädelstens färgnyanser, en skön art ametyst o. s. v. Alla dessa profstenar äro slipade på samma slipverkstäder, der äkta stenar slipas, och hvilka således kunna vitsorda deras hårdhet. Bland annat meddelades att smaragdens färg endast kunde erhållas genom tillsats af crompreparat. — Kemikern Baudrimont förelade akademien konstgjorda granater af lika hårdhet som den äkta ädelstenen4. Den andra notisen lyder sålunda: Från Minchen skrifves, att Gottlieb Ladislaus Zwechowski, en af Liebigs utmärktaste lärjungar, nyss gjort en vigtig kemisk upptäckt, derutinnan nemligen att han lyckats framställa kiselhaltig och alunhaltig 2eter. Med denna vätska är det en lätt sak att framställa ädelstenar. Man slår deraf i ett champagneglas ett visst qvantum. Atern fördunstar och de deri upplösta ämnena utkristallisera mycket regelmessigt under en behaglig vällukt af den fördunstade etern. I förening med ren jernoxid frambringar den alunhaltiga setern rubin; med salpetersyrad kopparoxid safir, med nickelsalter smaragd, med brunsten ametyst; med kromsalter ger den kiselhaltiga ametysten topasens olika färgnyanser. Den på detta sätt erhållna såkallade diamantspathen har väl icke den naturlica stenens hårdhet, men om operationen sorgfalligt utföres, är dess glans i sanning beundransvärd. Kiseln och lerjorden äro, som hvar man vet, öfverallt på jordytan att anträffa, och om äfven framställningen af den nya etern är temligen svår, så kosta grundbeståndsdelarne af densamma likväl obetydligt, hvadan denna upptäckt troligen kommer att föranleda en revolution inom juvelerareindustrien och måhända äfven inom andra industrigrenar. Guldletarne vid Ivalo. Helsingfors Dagblad meddelar ett bref från en guldgräfvare vid Ivalo af den 7 Juni. Efter att hafva beskrifvit resans besvärligheter öfvergår han till skildrandet af sjelfva guldfälten och lifvet derstädes och berättar bland annat följande: Vid Ervasts arbetsställe har det mesta guldet blifvit funnet genom att sönderbryta den förstörda ytan af berget, hvarigenom guldet, som aflagrat sig i bergskrefvorna, blilvit åtkomligt. Sedan mitt letningsbevis blitvit inskrifvet i Ivaloordningsmannens journal gick jag att utpåla åt mig terräng. Jag hittade dersiades något guld, men det förekom i ytterst små paljetter. — De försök jag gjorde på andra ställen gåfvo ungefär samma resultat. — I allmänhet bafva vaskningsförsöken för dem som hittills sysslat dermed ej ännu utfallit lysande, hvarföre redan några mindre bolag förlorat modet samt dels återvändt, dels sammanslagit sig. — Nedslagenhet råder hos större delen och jag fruktar att bra så här komma att göra lycka, om de ej visa mera energi än hittills i sitt arbete. Från ordningsmannens journal får man reda på guldgräfvarnes professioner; bland dem finnas kofferdistyrmän, landtmätare, civilingeniörer, handlande, kronofogdar, färgare, smeder, bagare, bönder, sjömän, expeditionskommissarier, postiljoner, byggmästare etc. Bland de ryska namnen förekommer till och med ett Bernadaki. En af ryssarne har tagit letnivgsbevis för Luttojoki elfdal; således tyckes det ryktet ej varit en anka, som förliden höst berättade, att ryssarne sistl. sommar äfven funnit guld vid Luttojoki. Byggnaden för kronans embetsmän är belägen på en afsats, omkring 60 fot öfver elfven, samt består af 4 rum jemte kök; påstås kosta 5-Å 6,000. finska mark. Vid denna byggnad finnas dessutom ett kronomagasin och en rökbadstuga uppförda. Två guldgrätvare hafva äfven uppfört åt sig hvar sin stuga. Likaså restauratören Pietelin, som har för en till kronan erlagd summa af 380 mark rättighet att sälja bränvin. Restaurationspriserna, hvilka hittills, då ännu ej guld i större qvantiteter blifvit funnet, varit ganska måttliga, äro ungefär fäljande: för en sup med tilltugg 30 penni, en måltid mat 1 å 11 mark, 1 128. bröd 8 mark, en kopp kaffe eller thå 20 penni. Förutom byggnaderna hafva guldgräfvare här vid Kultala uppslagit 7 tält, så att stom till en guldstad finnes redan här uppe som ni ser. Vi vänta endast på våra embetsmän och på våra båtar för att taflan skall få lif. — Nu just kom äfven underrättelse, att 40 båtar äro på väg samt lyckligen passerat Maanselkä eller näset emellan Tepasto och Kursujärvi. — Elfven påstås bilda 38 forsar från poststugan nedåt Enare träsk; den är i allmänhet bra grund och stenig. Ervast har haft otur med sitt gamla arbetsställe från sistl. sommar, i det att en guldletare, som lyckats före honom anskaffa sitt letningsbevis upp till lappmarken, utpålade Ervasts gebit, men arbetarne som verkställde utpålningen skrefvo af misstag ett oriktigt datum på pålarne och ej den letningsbeviset innehöll. Detta misstag uppdagades af två andra guldletare, hvilka i sin tur de— 12. TN ÅArn-r -Si. 7 —