Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1870, sida 1

om den danske konungen, och svennen, som tydligen märkte det, sade derför: — I hafven samma tankar, som eder sader herr Olof och många andra med honom hafva haft, fru Brita... — Och hvilka då? — sporde fru Brita med ett uttryck af oskuldsfull förvåning. — Att de gode herrarne i Danmark återigen gått tiggargång åt Tyskland till med Danmarks krona! — yttrade svennen. — Hm! — hostade fru Brita — jag kan icke neka det! — Men så vil herr Olof, som de andre hafva ändrat tankar derutinnan! — Än drottning Dorothea? — sporde åter fru Brita. — Den unga drottningen — genmälte svennen, som tycktes känna väl till dessa saker — ser glad och lycklig ut, fullt ut så lycklig, som när hon hade konung Kristofer vid sin sida... — Det gläder mig att höra, man har eljest sagt mig, att hon kastat blida blickar på herr Knut Henriksson och gerna skulle hafva sett honom bära sin salige herres danska krona, liksom herr Carl Knutsson bär hans båda andra, den svenska och den norska. — Det talet eger nog sin riktighet, men herr Knut var mindre mäktig än herr Carl... — Mäktig! — yttrade fru Brita med tydlig förtrytelse. — Eller hade han mäktigare motståndare, än som herr Carl haft:i Sverige! — Godt, godt — afslutade fru Brita samtalet, då hon såg båten nu lägga till vid stranden — för nn riktigt mina bud fram till herr Olof, min fader, och försäkra honom, att han kan lita på sin dotter ... men lägg märke till hvad jag sagt... försigtighet, försigtighet. Svennen bugade sig vördnadsfullt och gick ut på näset. Fru Brita vände sig åt sidan och lät