Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1870, sida 1

blicken sölja de bugter af den smala stigen, som här voro synliga, hvarpå hon helt sagta började vandra tillbaka mot gården. Men båten lade ut från strand, och en stund derefter hissade fartyget sina segel och började skrida ut ur Hammarstadsviken. Vilde Falken satt och såg derpå bakom träden i skogen, och hans ögon följde fartygets alla rörelser, men med ett uttryck, som tydligen tillkännagaf, att hans tankar drogo en annan stråt. Så var det ock. Hvad han bär fått höra sysselsatte honom mera, än att han sjelf kunde förklara för sig orsaken dertill. Icke heller kände han så till alla förhållanden, att han kunde rätt fatta betydelsen af hvad han hört, men han förstod dock tillräckligt deraf för att finna, att han här fått i sin hand en liten trådända at den härfva, som blifvit spunnen eller som ännu spanns kring kung Carl och således på ett eller annat sätt måste röra herr Nils, hurudan än dennes ställning kunnat blifva förändrad, sedan berr Carl Knutsson blifvit Sveriges och Norges konung. Och detta var ensamt för sig tillräckligt för honom att ej blott noga fästa i sitt minne allt hvad han hört, utan äfven att öfvertänka det och söka reda det, så godt han förstod, öfverlemnande åt framtiden att upplysa och till fullo förklara hvad som nu var dunkelt. Från dessa tankar, hvilka alla rörde sig omkring Nils Bosson, liksom sin kärna, kom han så småningom att sysselsätta sig med denna ensam, och huru han lämpligast och bäst skulle kunna sammanträffa med honom. Hans kläder voro slitna och trasiga, och hans hoptofvade skägg och hår gåtvo honom utseende af en stigman. Skulle någon se honom i detta skick möta den käre herr Nils, kunde det skada honom. Han beslöt derför att afbida natten, men dock nalkas gården så nära som möjligt. . Han smög sig derför försigtigt fram genom skogen, och kom så, utan att han sjelf märkte