NILS BOSSON STURGE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Ja — fortsatte fången — han var det; jag såg honom väl helt flyktigt, det var sedan jag blifvit sastsmidd vid väggen, just som bindeln lyftades från mina ögon, och riddaren hade gått med ända ned i tornfängelset för att med egna ögon se, det jag riktigt skulle komma i förvar ... Men äfven om jag icke sett honom, skulle jag veta, att det var han, ty jag hörde honom tala flera gånger under hela vägen... Lefver han än i Sveriges land, den ädle riddaren, eftersom det låter på eder, som om I känden honom? — Ja, ja han lefver ... och är lika mäktig, som han fordom var! — Godt! — inföll fången med en skärpa i rösten och en djup betoning af hvarje ord — det kan väl hända, att vi ännu en gång mötas, riddar Jost . .. det kan hända! Men riddar Josts namn utöfvade på fången en verkan, som återgaf honom med ens hela hans kraft och spänstighet, och han förde sin räddare, som alldeles förlorat sig i begrundande af hvad som nu skett och som möjligen kunde komma att ske derigenom, att ett sammanträffande kunde ega rum mellan den inflytelserike riddaren och den frigjorde fången, — han förde Eriks tankar tillbaka till nödvändigheten af skyndsamhet, om man icke skulle våga mera än som behöfdes för att komma bort från slottet. — Denne insåg nödvändigheten af att skynda, men dessförinnan fattade nan fångens hand och sade; ) Se II-T. N:o 154