en betydligt drygare tull än sådant, som komme från länder, der slafvarne voro emanciperade. Presterna dundrade från predikstolen mot det syndiga sockret, parlamentsledamöterna från tribunen mot det opatriotiska — och mängden öfvertygades lätt, att om den ock finge betala sitt socker 50 proc. dyrare, så vunne den deremot den oskattbara tillfredsställelsen att förtära syndfritt och isynnerhet patriotiskt socker. . Något dylikt föregår sedan någon tid äfven hos oss. Det rörande momentet, de stackars slafvarnes lIidanden, saknas visserligen ännu, och frågan förlorar derigenom en stor del af sin effektrikedom; men det patrotiska elemeutet intager deremot ett så mycket större rum, och frågan återvinner derigenom något af det intresse, som genom nyss antydda omständighet gått förloradt. . Intet opatriotiskt socker mera! Endast patriotiskt socker! Uteslutande svensk sol, svensk atmosfer, svenska salter, svenska kapitaler, svenska arbetare och — vi tillägga för vår egen del, endast svenska professorer, — skola hädanefter bidraga att försötma vårt lif och vårt kaffe! Så lyder hos oss dagens lösen. Till den ändan hafva riksdag och regering lagstiftat, till den ändan hafva i dessa dagar tio patriotiska män till allmänheten utfärdat en inbjudning till aktieteckning i Hvitbets-socker-aktiebolaget i Stockholm. Det är denna inbjudning som gifver oss anledning att i dag taga till ordet. Den innehåller allt en mängd goda saker, den der inbjudningen, dem vi gerna velat egna en utförlig granskning. Vi måste likväl inskränka oss till att till hrr inbjndare framställa några spörsmål, af många orsaker, önskande att de på ett fullt tillfredsställande sätt måtte kunna besvaras. Kunna hrr inbjudare med godt samvete vidhålla sin uppgift, att deras mening ursprungligen varit att anlägga en så liten fabrik, att ett aktiekapital af 200,000 rdr dertill skulle blifva tilltyllestgörande? Eller hafva de onda tungor — och de finnas tyvärr alltid till hands — rätt, när de hafva att förtälja, att de första aktietecknarnes afsigt varit att, i fall den första campagnen utfölle lyckosamt, sjelfva öfvertaga de resterande aktierna, men, om motsatsen händelsevis skulle inträffa, ädelmodigt tillåta allmänheten att få deltaga i förlusten? Kunna hrr inbjudare med godt samvete vidhålla sin uppgift, att man i andra länder funnit det vara fördelaktigare, att på samma gång drifva hvitbetsoch kolonialsockerfabrikation och i sådant fall uppgifva — hvilka dessa länder äro? Kunna hrr inbjudare med godt samvete vidhålla sin uppgift, att den genom den första campagnen vunna erfarenhet gifvit vid banden, att Inedals fabrik gått med fördel, eller, som det i inbjudningen heter, att företaget är sundt och godt? Kunna hrr inbjudare med godt samycte vidhålla sin uppgift, att den genom den första campagnen vunna erfarenhet gifvit vid handen, att, såsom den inbjudningen vidfogade kalkyl angifver, af 1 centner inköpta eller odlade betor i medeltal erhållits 772 74. råsocker eller 544 Fö. rafsinad? IIuru förlikes den sista punkten i inbjudningen med den nästföregående, som säger, att ett större antal aktier tecknas (tecknats? eller har det ej ännu skett?) af de förutvarande delegarne? Skulle dermed möjligtvis förhålla sig så, som de belackare påstå, nemligen — att några af de första aktieegarne förskotterat bolaget penningar och att de, för det fall att den nya aktieteckningen ej skulle gifva ett godt resultat, hellre toge aktier än intet? Då hela företaget är så ytterst patriotiskt, att till och med den hittillsvarande svenske verkmästare, enligt hvad de belackare vidare ha att förtälja, afskedas bland annat derför, att han en längre följd af år vistats i Tyskland, hvarför har man, för att af en ulmärkt fackman få ett intyg om att företaget hvilar på sund basis och har att vänta en lönande framtid, vändt sig till en tysk doktor (medicine-?), den der af nationel afundsjuka kanske förtegat en stor del af det goda, som om företaget kan vara att berätta, och som dessutom helt naivt sjelf tillstår, att han endast som allra hastigast kastat en liten titt på fabrik och betfält? ITlafva vi ej hos oss fackmän, som äro fullt ut lika utmärkta, lika opartiska, lika samvetsgranna? Ilafva ej herrar professorer Bergstrand och Arrhenius med en måängd föredrag, afhandlingar och analyser ådagalagt, att de i fråga om hvitbetssocker kunna skrifva intyg fullt ut så vackra, lofvande, lysande, som någonsin en tysk doktor? Vi hafva nu framställt några af de frågor, till hvilka inbjudningen gifver anledning; men det återstår oss att tramkasta ytterligare tvenne, hvilka synas oss, framför audra, vara värda att uppmärksammas, men om hvilka inbjudningen, genom en högst oförklarlig glömska från hrr inbjudares sida, icke det rivgaste har att upplysa. 1:0). Il vad erhålla de nya aktietecknarne för de 600,000 rår, de för fabriken skola erlägga, eller, med andra ord, hvad är fabriken med inventarier, s dan dess skuld blifvit betald, i verkligheten värd, eller, för att gå rakt på sak, huru stor är den förlust af första campagnen de nya aktietecknarne skola ikläda sig för att från densamma bekria de gamla? 2:o) Som brr inbjudare borde veta och säkerligen äfven veta, upphör skattefriheten inom tre år. Då her inbjudare troligtvis ej ämna om tre år sluta med sabrikationen — fabriken är ju i kalkylen ställd på 25 års amortering — hvarför är den af riksdag och regering beslutade skatt, som då kommer att inträda, ej tagen med i beräkningen, och hur ställer sig denna kalkyl, om på skatten fästes afseende? IIuru vi än bråka vår hjerna, äro vi ej i stånd att annat finna, än att om tre år denna skatt kommer att högst betydligt minska den utlofvade vinsten, samt att, om, såsom troligt är, denna skatt vid den fjerde skatteökningsperioden kommer att utgöra 60 å 65 öre pr centner betor, äfven om hrr inbjudares kalkyl i öfrigt vore riktig, hvilket vi för ingen del våga påstå, den utlofvade vinsten af ej mindre än 14 proc. kommer att reducera sig till omkring 2 proc. förlust. Ett sådant förhållande finna vi så anmärkningsvärdt, så oförklarligt, att vi intet bättre begära än att hrr inbjudare måtte kunna upplysa oss om, men på samma gång äfven bevisa, att våra farhågor, liksom deras glömska, helt och hållet äro gripna ur luften. Då hrr inbjudare tillhöra det parti, som med alla medel vill motverka en, som de säga, för landet skadlig import, så tillåta vi oss uppmana dem, att sjelfva mindre än andra utsätta sig för förebråelsen att från England, Frankrike och Belgien importera missbruk af beskaffenhet, som det hvarpå Heltva deras inbjudning är ett högst beklagligt rof. Pp Och våra kapitalister — och dermed förstå vi nu ej dessa välvilliga män — som hafva råd att på audras bekostnad vara patriotiska, utan den flitige, sträfsamme arbetaren, som på ärligt sätt samlat några sparpenningar, dem han önskar säöl A 277 1.— 12