Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1870, sida 2

honom och mig bäst, att riddaren här finge taga honom ut sjelf, om och när han så fann för godt... — Men nu hafva vi andra tider — afbröt Erik — nu är herr Carl Knutsson konung och hvad som var nyttigt och nödvändigt på konung Kristofers tid, är det nu icke mera; tiderna hafva förändrat sig! — Ja, ja, I sägen det, de hafva förändrat sig ... Jag skall säga eder ett ord, den riddaren som förde hit fången, står nu lika högt i kung Carls ynnest, som fordom i konung Kristofers! — Sigen I det, herr Peder — yttrade Erik betänksamt vid denna underrättelse — viljen I så säga mig den riddarens namn? — Nej! — svarade herr Peder med mycken bestämdhet — jag är af det sinne, att jag vill blifva mitt löfte trogen, äfven om det icke blifvit bekräftadt med ed, och derför säger jag nej, hvad så än må hända, ... I kunnen lika litet få mig att säga riddarens namn, som jag låter eder inkomma i fängelset och se fången... Der hafven I fått ärligt svar, menar jag, på edra spörjsmål! — Utöfver sitt samvete må mannen icke handla! — yttrade Erik, hvarpå han bugade sig för höfvidsmannen till afsked — jag tackar eder dock för eder beredvillighet i öfrigt och skall måhända begagna mig deraf hvad jag af slottet får att se, churu, jag säger eder det fritt ut, jag har föga lust dertill, när jag icke kan vinna hufvudsyftet med detta mitt besök. Dermed aflägsnade han sig från slottet och gick ned i staden till sitt herberge. fanta NY