ingalunda var enig med afscende på den föreliggande frågan, i det t. ex. Arago och Grevy röstade mot förslaget. ussionen öppnades af utskottets ordde Dreolle, hvilken tikl en början meddelade, att utskottet icke ansett sig böra gifva något yttrande, innan regeringens äsigter inhemta.s. Han fortsatte sedan: Justitieministern och inrikesministern ha för ufrhottes förklorat, att de orleanska prinsarnes fur ve se, genom karakteren af densamma, genom 3 nitryck och genom den omständigheten, att den äv stöd till endast den ena af de konstitutionella myndigheterna, icke kan anses såsom inande ett öppet erkännande af de fakta, som r de sednaste 20 åren blifvit fullbordade, eller de ifrån förr hysta förhoppningar. lrinSRines närvaro i Frankrike skulle helt säkert ej n ÅHa 1 åoon fara för regeringen, men den skulle i en anledning till agitationer och stö1udet af den al nönna ordningen. Regeringen påyrkar derfore med bestämdhet, att lagstiftande Jörsamlingen skall ötvergå till den enkla dagordvingen, och en h: visning af petitioaen till regeringen onser denna vara stridande mot dess vardighet och mot de principer, på hvilka våra ins utioner hyila. I ter detta meddelande från regering us sida har utskottet tagie saken under versägande och dere ter ställt sina förslag, hvilka Lin bitrölda af alla dess medlemmar, undantan. Vorvisningslagarne bilda en sorglig del ir histoiia; men det hav visat sig, att alla rear och olle Mgstiftnde församlingar under ar tider ansett atlågsnandet at familjer, hvilka r. å: tit på tron nen, säsom en nödvändighet. Det icke grymhet eller lidelser, som varit dritj ine, utan omsorgen för den allmänna ordningen; och då — såsom nu — nationalviljan bar böra icke minnena foiifararatt uppralthällas i förhoppain En kunglia familj kan ej — e ens om den vill — frigöra siv från det fö stutna och stäna sis lika med landets öfriga medborgare; de s förklaringar härom skulle vara sorgälves, de skulle icke forhindra agitationer. Det : emellertid icke en närmare eller allö3snare fara för våra ir stitutioner, vi frukta, ty den stora och hi iga man tatioven af den 8 Maj har gifvit korstitutionen och dynestien en orubblig grundval. Det är icke en dyn:stis fall och en annans uppnde på tronen, som det bär är tal om; det icte detta, tom utskottet fruktar, utan det är io: allmänr intressen, som äro auförodda åt vå 3s upprättbållande är Cor ist vilkor för landets materiela valsomt for dess politiska ch sociala utveckliug. na sund ha vi så mycket större skäl att dragr omsorg for Jugnets bibehållande, men vi stå vid början at ett stort verk, jrihet ns grundlägter ha ledt utskottet och möotiming. Utan att misskänna de framkedat derna fråga, skolen I, nina herrar, kunna säga Ir, att endast tiden skall a sorbereda ett upphäfvande af isningsarne genom att utplåna minnena och åst dkoma en sammansmäl ning af partierna. Utskottet ivreslår hder att ölvergå till dagordningen. (Liflist bifall). Crave Teratry: Innan diskussionen kommer re. för jag ullfråga justitie ninistern, om det nistörens arkiver stanes något ringaste bevis utt prinsteine af Orleans någonsin sedan år konsvirerat? I sägen, mina herrar, att pleitet givit Eder makten; visen oss, att det ätven siort er rättv Justitieministern: son intet alt meddela Hstaneelin: Jag För ögonblicket har regerinir gammal skolkamrat med e med dem, för hvi en jag här hiclosr rättlärdiga mig, eller göra ursäkter, och det skulle vara fegt at mig att tiga stilla. Greiven af Chambord kunde — såsom L r en ydrade ke återvända till Frankrike utan m konung; prinsarue af Orleans deremot ba nått in på kongeq enserna af folkets vilia, de äro insar at blodet, men medborgare till bjertat. le ha sutit på skolbänken ulsami:ans med många Ur, miva herrar! Då Februsrirevolurionen öfade hemigen at Aumale och prinsen af e i ufcika, kommenderade hertigen en arme rå 60eller 90,000 man. Han var ung, han var ti Ilan kunde ha varit frostad att appeilera ih sin armå och försökt att återupprätta sin fatron; men det var endast en tanke, som behonom, tanken på Frankrike! IIan ga en blodig och vanhederlig band Hclaud, på sin moder! Och nu, herii en af Chartres, som vära soldater tett kämpa i ntesarnes första led, har hen försökt at: be. detta tilltälle för att ställa sig i förbindeise våra officere re eller soldater till sorberedande kommande uppresningar? IIärpå måste alla svara nej. Ivar äro då farorna, hvar pretendenterna och de sanmansvurne? Sedan Esdniros, Jules Favre, markisen I Pb och general Lebreton talat för uppandet al landssörvisningen, samt Juministern mot dess upphäfvande, och efter det Årago och Grery sagt sig af ip vilja atnålla sig från omröstning en sådan fråga, yttrade grefve Ke 1 ibeveraren böra Jes ötverhuivud iörglömt, det han fader, hvilkes lanCsorv:sning prätthåller, för jilket.Vid den derpå följande omröstningen beslöt lagstiftande församlingen — med 171 röster mot 31 — att ölvergå till dogordnjngen. Det har väckt stort uppseende, att Villea A såsom inledning till on i ,Figar intagen historia om slykten från — U 1 1 1 n urprätthål! trassburg och från Iam, ställt följande pna skrifvelse till kejsar Napoleon: H Jag är icke någon siende till Er person, Om jag ej fruktade att