Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1870, sida 1

zzzZAaaAahhhOhhhhh se AE KR OOESE eningens bekostnad skötas och uppfostras. Det var en samling af barn, uppgående till omkring 50, alla väl klädda och följda af föräldrar, som, efter hvad deras yttre förrådde och deras tal innebar, voro goda vårdare af de barn, som blifvit dem anförtrodde. Ordföranden, prosten IISsån, visste också att för en och hvar af barnen, allt efter omständigheterna, gifva lämpliga ord af förmaning och uppmuntran. Här som öfverallt påträffades sjelfsvåldiga och obändiga lynnen, hvilka sätta tålamodet på hårda prof. Men äfven för alla måste finnas råd och bjelp, ty att rädda ätven de mest förhärdade är just stiftelsens uppgif. Och här, det vågar jag påstå, äro qvinnorna såsom rådmän oumbärliga. Efter möastringens slut erhöllo barnen andliga böcker och fostertöräldrarne ersättning tör skjutsen, hvarefter till sist ordföranden i ett anslående tal nedkallade Ilerrans välsignelse öfver barnen och fosterföräldrarne, erinrande dem ömsesidigt om de pligter de ha att tylla. Bland barnaskaran sågos ett par negergossar, hvilkas svartulliga hufruden och bruna hudfärg stucko starkt utaf bland den öfriga blonda skaran. Barnen, hyi!ka äro tvillingar, söner af den bekante ,piprensaren, som i denna trakt en gång hade kondition, äro nu tolf år gamla, ha svårt för att läsa och vilja ej längre komma öfverens, enligt deras sostermoders utsago, hvilken också nu ej vill behålla mer än den ene — ty då tror hon sig få lugn i hemmet. Den andre gossen har redan erhållit plats hos ett herrskap, och på min fråga till barnen, om det ej skulle bli ledsamt att skiljas, erhölls ej annat svar än ett småleende. Stadens fattighus syntes vara väl ordnadt. Rummen voro snygga, och den im st, som bestods hjonen, 36 till antalet, var väl lagad. Man kokar här för dessa 36 hjon soppa af 9I skålpund kött och två kappar potatis, hvilket nämnes, emedan jag känner fattighus, der samma qvantitet kött — beräknas för 100 portioner mat. Äfven lasarettet besöktes. Det har af dess nye läkare, d:r Amneus, som vetat söra sig aktad och omtyckt i samhället, blifvit, i förhållande till platsens resurser, satt i ett mycket godt skick. Snygghet och god ventilation voro här rådande. I öfrigt vittnade sjukvården om ledningen af en man, som är intresserad af sitt kall. Jag vill bespara läsaren bilder ur sjukrummen, ildenstund äfven här sågos samhällets olycksbarn, ja hela familjer, der hustru och barn dyrt få umgälla mannens littsinne. Styrande kosan genom allten, Borås oromenadplats, befinna vi oss uti stadens omgifning vid det täcka och natursköna Annelund. Ställets egare har genom sina rikostiga gåfvor tillvunnit sig samhä lets rtkänsla. Vilja vi betrakta staden från en annan sida, söra vi en utfart till den välbekanta egenlomen Osdal. Här följa vi en gångstig, som lingrar sig uppåt höjden förbi stolta furu ch granpartier tills vi hunnit höjden, då ramför oss ligger, djupt i dalen, den täca staden med sina små, hvita envåningsyggnader, i hvilkas midt kyrkans tornpira skjuter upp mot höjden. Och omattningen sedan af denna tafla? Den liknar liadem, der de grönklädda kullarne och ergen äro smyckade med idylliskt beläga villor. I dalgången synes Viskaåus atten smyga sig fram mellan de bördiga kerfälten. Solen går ner öfver detta mdskap och det ligger en stilla frid utredd öfver det hela. M. RB.