Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1870, sida 1

lutade sig fram och liksom riktigt allvarsamt ville antingen varna eller påminna honom om något. — Riddaren är herr Nils Bosson eller herr Nils Sture, såsom han numera kallar sig, jag har hört det af gårdjekenen ) i vårt kloster, han har namnet Sture efter sin morfader, riddar Sven Sture, men han förer sin fiderneslägts gamla ättemärke! Han ser icke synnerligen glad ut, den ädle riddaren, han är ock bland dem, som förlorat kung Carls ynnest. En båt kom roende fram under bron och lade till vid stranden, och den unge mannen, som återigen vändt sin uppmärksamhet på klostret och derefter på de förnäma fruntimmerna och riddarne, hvilka, sedan de nedkommit till stranden, stego ombord på en der väntande, större båt, efter tidens sed i akterstäfven beklädd med en dyrbar matta och mjuka hyenden, närmade sig nu åter de båda munkarne. la. Här menar jag, vi hafva vår båt! — sade nan. Det var ock så, och den gamle munken tog nu ett hjertligt afsked af den lille, hvilken, i de han tryckte hans hand, sade: — I skolen hafva tack, fromme broder, för denna stunds samtal... kanske att våra tankar ocl böjelser icke äro hvarandra fjärran rörande visse hvilkas namn jag icke vill nämna . . . I skolen dock icke skiljas från mig i den tro, att jag är så meddelsam mot alla, som jag varit det med eder .. Och behöfven I någon gång en hjelpsam hand, så kommen ihog salig erkebiskop Olofs gamle kansler, broder Andreas! Dermed skyndade han öfver bron uppåt der närmaste stadsporten, Men den främmande munken och hans unge följeslagare stego ned i båten, hvilken lade ut från strand nästan i samma ögonblick, som den andre, der riddarne och de för) Guardianen.