Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1870, sida 2

———— LL— — —— gonen ombord här för att draga till Arboga och der bida de från Halmstad återvändande herrarne. Drottningen är qvar här på slottet och drager först. frampå sommaren nedåt landet för sin helsas skuld ... — I ären väl underrättad. ..! — inföll den på resa stadde. — Skulle jag ej det vara — svarade den andre med en skymt af förtrytelse — skulle jag ej det vara, det hör till min sak, ty jag förer klostrets diarium! Denna upplysning tycktes göra intryck på den unge mannen der bredvid, så att ban närmade sig de samtalande. Men hans resesällskap yttrade: — Så hafven I ock väl reda på, hvad folket här i Stockholm säger om kungen och allt det som nu timar? — Köpstadsmännen vilja bära honom på sina händer! — genmälte munken — för alla är han kär. Regnet som föll, när han kom från Finland våren efter konung Kristofers död, just då när han valdes till konung, och I minnens väl, hvilka missväxter, som då voro i vårt land, och huru man fruktade, att det skulle blifva lika illa... ett spann mjöl gälde hela 12 öre...; det reguct, det friskade upp folkets sinnen lika mycket som den uttorkade jorden, och ännu i dag, det är nu jemt två år sedan, sprider det grönska och lockar fram blommor för kungen. — Godt, godt... det gitter jag höra!... Men Gotland ..? — Ja, hvad skall man väl säga derom, annat än att kungen gjort hvad han har kunnat... Han är omgifven af förrädare, han är för god, han tror alla för väl, och derför blir han bedragen... Visst är, och det säger hvarje hederlig borgare, att hade någon af hans gamla, bepröfvade höfvids