Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1870, sida 2

Det var en eftermiddag i början af Juni med den klaraste himmel och blidaste luft, så att man kunde väl frestas att dväljas utom hus. — Gud bättre — sade den ene munken, en kortväxt och mager man — kungen är en helt annan man än marsken, och allt är så väl hopspunnet, att han skall icke se maskorna, om man ock visade honom på dem. — Hm! — var det enda svar, den andre munken yttrade till detta tal. — I skolen se det, Norges rike slinter honom ur händerna liksom Gotland, och sedan kommer väl ock ordningen till Sverige . .. Men hvarest har han nu förlagt sin klokhet, den gode kungen! . jag menar den fiende till honom finnes icke till, som han icke skulle skänka hela sitt förtroende. Tänken blott uppå herr Magnus Gren, tänken ock på hans nåde, vördig fader erkebiskop Jöns i Upsala och hans fränder och vänner... Det tager aldrig en god ända, det skolen I se! Den andre munken, en storväxt, axelbred karl, som man på afstånd skulle kunnat taga för en riddare, om man icke sett repet omkring midjan, tycktes vilja inskränka sig till att blott åhöra. Han gaf äfven nu endast med en nick tillkänna, att han noggrannt följde med allt hvad som yttrades. Berättaren åter tycktes finna ett nöje i talet och han redogjorde för allt hvad han visste om tidens märkligaste tilldragelser utan att sätta ifråga, huruvida det skulle vara åhöraren till behag eller icke. — I kommen från Upsala — fortsatte han — och I ämnen eder till Nyköping ...? — Jag har åtagit mig att följa den unge mannen här! — genmälte den tillfrågade torrt. — Godt väder . .. blåser väl upp till qvällen, men det drager från norr, så I månden få god vind ... Vår nådige herre, konungen, steg på mor