stölder, m. m., både i städerna och på landet. I Circondario förekommo inom kortare tid än 10 dagar åtta anfall af rsfvare, i Farenza sex, o. 8. v. Ingen vågar promenera utan i stort sällskap och försedd med vapen, enär banditerna icke sky att midt på ljusa dagen utöfva sitt yrke. Äfven i Kalabrien råder stor oro för, det hotande banditväsendet. I trakterna! al Rossano, Longubucco, Fagnano och Sperziano Grande äro organiserade banditband, hvilka endast vänta på att snön på Central-Apenninerna och Silaberget skall smälta, för att börja kriget mot de ser i samhället, som ega någonting. Äfven ,universal-republikanerna fortsätta sin hemliga propaganda och finna hemligt! understöd hos ,,de svarta, hvilka hoppas, att dessa skola krafsa kastanierna ur elden för dem. I Circondario ha myndigheterna förpassat inom lås och regel en prest, som sysselsatt sig med att organisera ett band af dessa ,,universal-republikaner, med hvilkas tillbjelp han hoppades kunna återkalla konung Francesco. Municipalrådet i Katanzaro har offentliggjort en berättelse öfver de der för någon tid sedan timade oroligheterna, som förmodades hafva sitt ursprung från Mazzini. I början omtalas insurgenternas intåg. Insurgenterna utgjordes af c:a 400 man ,utan medel, utan dugliga vapen, utan ammunition, utan organisation, utan dugliga anförare, men ,,med en mängd generaler, öfverstar, majorer och en komplett generalstab. Det första, insurgenterna gjorde, var att tillförsäkra sig de bästa qvarteren, nedrifva de kungliga vapnen, befria tre fångar och utskrifva en kontribution. Följande dagen, på trupper inryckte, tänkte ingen på motstånd, men äl fordrade insurgenterna en ytterligare kontribution af kommunen. Befolkningen — åtminstone den del deraf, som egde något — beslöt sig för att taga till flykten, sedan de likväl förut bevistat messan, emedan det var Söndag. Emellertid hördes gevärsskott, och i oredan var det icke så noga, om dessa träffade insurgenterna, eller de flyende fredliga invånarne. Några gubbar, qvinnor och barn blefvo sårade eller dödade. En son höll på att genomborra sin egen far med bajonetten, innan de igenkände hvarandra. Mazzini bar begifvit sig till Palermo. I en korrespondens från Solferino till Neue freie Presse meddelas en utförligare beskrifning af minnesfesten den 24 Juni. Italienska senatorn Torelli ställde — som president i festkomitten — till den österrikiske representanten, öfverste Pollak, följande ord: -Isär hvila äfven de tappra fiender, som dött under uppfyllandet af sitt kall. De ha kämpat med heder. På en af de vagnar, som förde de fallnas ben till det sista hvilorummet, lästes orden: .Förenade äro nu de fallnas aska; i himlen kola de tappra motståndarnes själar sluta broderskap. Låten det vara likaså bland de lefvande; iten begge nationerna i vänskap och aktning förenas som bröder! Frid med eder, I tappra döda, I krigare från de stora stridernas tid! Må den dag ej vara aflägsen, då man endast känner en strid: vetenskapens, framåtskridandets och civilisationens strid! Detta tal mottogs med entusiastiskt bifall, hvarefter Frankrikes representant, öfverste de la Haye, på kejsar Napoleons vägnar öfverlemnade Torelli hederslegionens kommendörskors. Vid den påföljande banketten föreslog krigsministern Govone en skål för de franska och österrikiska armerna, hvilka kan kallade, våra tvenne allierade armåer. Ett ofantligt bifall följdes på dessa ord; entusiasmen nådde sin höjd, då den österrikiske öfversten utbragte ett; ,lefve för den italienska armåen och i sitt tal framhöll det vänskapsförhållande, som nu rådde mellan de begge grannstaterna. SPANIEN. Den proklamation, som exdrottning Isabella utfärdat till spanska folket vid sin ,thronafsägelse, säges vara förrattad af henne sjelf utan någon rådgifvares biträde. Denna proklamation lyder sålunda: .Spaniorer! Sorglig och svår har under många omständigheter min långa regeringstid varit, sorglig och svår, och detta mera för mig än för någon annan. Då jag ännu var barn, ha tusende hjeltar proklamerat mitt namn, men krigets olyckor a omstörtat min vagga; då jag vuxit upp, tänkte g aldrig på annat än att understödja de planer, som syntes mig goda, och som förskrefvo sig från män, hvilka erbjödo mig att göra Er lyckliga; men den häftiga partistriden gaf mig ej tid att bringa in i folkets medvetande vördnad för lagen och kärlek till kloka reformer. Som konstitutionell drottning har jag uppriktigt respekterat grundlagarne; jag har framför allt varit spaniorska och som kärleksfull moder för Spaniens söner omfattat dem alla med lika ömhet, lika hä gifvenhet. Intet har varit mitt hjerta kärare än att förlåta och belöna, och jag har aldrig försummat något för att förebygga, det mina undersåters tårar skulle flyta för min skuld; men dessa önskningar och känslor ha dock icke kunnat förskona mig från de bittra pröfningar, af hvilka mitt lif varit hemsökt. Tjugo månader ha redan förflutit, edan jag beträdde den fremmande jorden, bäf4, He dat anda omm utan hatänlsarmhat