Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1870, sida 1

n förutsäga, huru de närmaste omröstnine garne öfver förslagen till undervisningens Iordnande och till irländsk agrarlag skola vf I utfalla. Då lordkanslern den 27 Juni på aftonen intog sin plats på ullsäcken, förrådde den allvarsamma sinnesstämning och den rörelse, som afspeglade sig i de närvarandes hållning och i deras anletsdrag, att lordernas hus hade en djup känsla för den nyligen timade förlusten utaf en af dess ädlaste och mest framstående medlemmar. Kolonialministern, earl Granville, uppreste ig och yttrade, bland annat, om den aflidne: vJag har redan som gosse känt lord Clarendon; han var en af mina dyrbaraste och förtrognaste vänner; i det politiska lifvet och som politisk kollega har jag haft tillfälle att erfara hans utomordentliga förmåga, hans stora skarpsinnighet, hans pröfvade erfarenhet, moderationen i hans åsigter soch hans lysande öfvertalningsförmåga, hvilken han nästan uteslutande använde för att förmedla, och denna förmåga gaf åt honom stort personligt inI flytande, icke endast hos sina landsmän, utan äf. ven hos alla de regenter i Europa, med hvilka han skom i beröring, hos deras ministrar och hos alla de diplomatiska representanterna i hela den civilisserade verlden. I detta hus är det helt säkert inIgen, som hade så många varma vänner som lord Clarendon. Jag är förvissad om, att han här icke hade någon enda fiende, och det finnes helt visst ssanska få bland Eder, som icke varit förbundna med honom genom vänskapens band. Af de politiska motständarne talade herstigen af Richmond och earlen af Derby som den aflidne utrikesministerns förtjenster. Den sistnämnde yttrade: ÅAldrig skola vi påträska en mera utmärkt förmåga, som visste att kläda rådslagen at den mognaste -vishet i ett så enkelt, osiradt och dertill så djupt öfvertygande språk. Hars minne skall länge lefva i våra hjertan, och t. o. m. under de hastiga förändringar, som under nuvarande tid tima, skall England icke lätt förgäta en så framstående karakter och en så lysande bana. ÅÄfven lord Cowley försökte yttra några ord för att hedra den aflidnes minne; men sinnesrörelsen qväfde hans röst, och han måste återintaga sin plats. Som man vet, förmodas det, att lord Granville skall efterträda Clarendon som utrikesminister. Lord Granville är född år 1815 i London, har sedan år 1846 varit medlem af öfverhuset och redan en gång förut (trån December 1851 till Februari 1852) utrikesminister. I Russels kabinett beklädde han under en tid posten som kansler för Lancaster och som president för hemliga rådet. I Juni 1856 blef Granville utsedd att representera England vid den kejserliga kröningen i Moskwa. Från 1859 till Juni 1866 var han äfven president i hemliga rådet. I Juli 1869 under debatten om den irländska kyrkolagen utmärkte han sig genom den ifver, hvarmed han försvarade Gladstones förselag mot den konservativa majoriteten i öfverhuset. Lesseps företager f. n. en rundresa i England. Han har den 27 Juni blifvit mottagen på en festmåltid i Liverpool af handelskammaren, det ostindiskt-kinesiska bolaget samt en mängd köpmän, bankirer, skeppsredare m. fl. Isittsvar på en adress yttrade han sig om den totala förändringen i vesterns förbindelser med östern efter Suezkanalens öppnande, och om de deraf -kommande fördelarne för England. Den 28 Juni väntades Lesseps till London. Oroligheterna i Cork, om hvilka telegrafen meddelat, ha utgått från de dervarande skräddarne, hvilka icke blott inställt arbetet, utan äfven tillställt så allvarsamma oroligheter, att militären måst förstärkas. Anledningen till oväsendet var, att en del tyska skräddare hade kommit till staden för att aflösa de infödda kollegerna, hvilka gjort strike. De tyska skräddarne förföljdes genom gatorna af en ursinnig hop, och oaktadt trupperna gjorde flera bajonettansall och sårade åtskilliga personer, kunde pöbeln icke skingras, innan 8 af ledarne blifvit häktade. Natten derefter församlades pöbeln ånyo på torget och bombarderade polisen med sten. Vid militärens derpå följande bajonettanfall, blef en viss O Brien genomborrad; en poliskonstapel hade förut blifvit svårt sårad af stenkastning. Vid midnatten plundrade pöbeln en engelsk köpmans lokal för jörsäljning af skodon, hvarefter sattes eld på flera butiker. Bland andra dåd Oratalas, att kyrkofönstern blefvo inslagna, Efter det alla andra medel blifvit försökta för hämmandet af oväsendet, måste trupperna gifva eld. I konuiliet ITALIEN. onciliets möte den 23 Juni u ädde Landriot, erkebiskop af Q ett tal, i hvilket han — med vapen, tagna ur de kyrkliga traditionernas arsenal — bekämpade ofelbarhetsdogmen. Jag kunde, yttrade han till slutet, för eder anföra tusende och åter tusende traditionella skäl samt yttranden af den helige Augustinus, hvilka bevisa, att påfvens personliga otelbarhet aldrig varit kyrkans tro. Men hvad tjenar det till att tala för döfva öron? Jesuiterna ha gjort försök att äfven bland den studerande ungdomen framkalla en agitation till förmån för den påfliga ofelbarheten, troligen emedan en sådan agitation inom det lägre presterskapet lyckats så väl. Första försöket skedde med de studerande vid universitetet i Padua, hos hvilka en af okänd hand skrifven ofelbarhetsadress sedan någon tid varit satt i omlopp. Naturligtvis hade anstiftarne på förhand skaffat sig några undertecknare bland studenterna; det jesuitiska inflytandet söker öfverallt på halfön att genom hildandet af an ng — 1 0 — 2 TT HH OP