Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1870, sida 2

UTRIKES. FRANKRIKE. Utsigterna för skörden synas i viss mån hafva förbättrats. I de inre departementen har under några dagar fallit ett godi regu, till följe hvaraf baisse inträdt på spanmålsbörsen i Paris. Barbös har för ett par dagar sedan aflidit i Haag. Född den 18 September 1509, hade denne gamle republikan alltsedan 1834 varit invecklad i alla de sammansvärjningar, som spunnos mot Julimonarkien. År 1848 anslöt han sig till revolutionen, men deltog i attentatet den 15 Maj och blef derföre den 2 April 1849 dömd till lifstids fängelse. Då Napoleon III år 1851 gaf honom friheten, protesterade han mot denna nåd, och då man icke ånyo ville föra honom till fängelset, gick han i frivillig landsflykt. Det republikanska partiet begagnar Barbös död för att göra demonstrationer. Så utkom .Rappel den 27 Juni med svarta kanter och innehöll en biografi öfver den aflidne, i hvilken betonades, huru ,, denne martyr för sin öfvertygelse af sina 61 lefnadsär tillbragt 17 i fängelse och 16 i landsslykt; men äfven tidningar, som icke hylla republikanernas läror, göra rättvisa åt Barbes förtjenster. ENGLAND. Enligt ,Irish Times har Charles Dickens till sin familj efterlemnat en förmögenhet af 80,000 pd st., häruti inberäknadt värdet af förlagsrätten till hans arbeten. Mot det ryktet, att Wilkie Collins skulle vara uppdragen att fullborda Dickens oafslutade roman: , Edwin Droods hemlighet, skrifser förläggaren: ,, Man har uttalat den förmodan, att ,, Edwin Droods hemlighet — den roman, som Dickens hade under arbete, då han dog — skulle fullbordas af en annan hand. Dickens har, utom de redan utgifna häftena, efterlemnat ytterligare trenne, eller ungefär hälften af arbetet, så som det ursprungligen var anlagdt. Dessa häften skola utgifvas, men ingenting vidare. Vi skulle icke kunna tillåta någon annan skriftställare alt afsluta det verk, som Dickens lemnat efter sig. ITALIEN. Proklamationen af oselbarhetsdogmen skulle — efter hvad vederbörande haft för assigt — hafva skett den 29 Juni, Deter-Pauls-dagen; men har blifvit uppskjuten till följe af de långvariga förhandlinsarne i konciliet. En korrespondent till den franska , Mem. dipl. meddelar härom: -Under de sednaste dagarne voro ännu 70 talare antecknade, hvilka alla önskade yttra sig angående artikeln 4 i schemat om ofelbärheten. Visserligen hade många biskopar, som ansågo frågan tillräckligt diskuterad under loppet af en månad, för plan att föreslå den allmänna diskussionens afslutande; men då Pius IX blef underrättad om detta beslut, lärer han med hela sitt inflytande ha förhindrat dem att utföra denna plan, samt säges hafva ålagt kardinal-legaterna att låta de antecknade talarne få ordet, så vida icke de sjefva afstodo derifrän. Tiden, då proklamerandet skall Ske, beror således endast på medlemmarne af konciliet. Som lätt är insedt, fattas det icke gissningar om, att det är politiska skäl för uppskjutandet utaf proklamationen af ofelbarhetsdogmen. Så talas i en officiös korrespondens från Wien om , vigtiga meddelanden, som ingått till Wien från Rom på den sednaste tiden. Det berättas deruti om ett omslag i de tongifvande romerska kretsarne, enligt hvilket man skulle kunna vänta, att ofelbarhetsdogmen blef affattad i en ,, mera lämplig form. I öfverensstämmelse härmed försäkrar ,Patrie, enligt meddelanden från Florens, att det förekommit förhandlingar mellan två af dogmens mest framstående anhängare — erkebiskopen af Mecheln, Deschamps, och erkebiskopen af London, Manning å ena sidan, samt två at dogmens förkarade motståndare, biskopen af Orleans, Dupanloup, och kardinal Rauscher å den andra sidan, för att afsluta en kompromiss om oselbarhetsdogmen Detta rykte låter dock temligen osannolikt. Att biskopen af Mecheln helt plötsligt skulle öfvertaga en medlareroll öfverensstämmer icke väl med de fyra nya canones, som denne ledare af infallibilisterna förelagt i konciliet, och hvilka gå så långt som möjligt i utvidgandet af den påfliga maktfullkomligheten och inskränkning af de hittillsvarande biskopliga rättigheterna. Det liknar icke heller den romerska curians vanliga beteende atti en hast hämma de steg, som länge varit beslutade och förberedda. GREKLAND. Den grekiska regeringen önskar afsluta en öfverenskommelse med Porten om genansamma åtgärder för undertryckandet u banditväsendet i gränsdistrikten. Pho