Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1870, sida 2

under kronprinsens auspicier utfärdat en duppmaning till den dramatiska konstens vänner att teckna bidrag till det fosterlindska ändamålet. — — Göteborg den 2 Juli. Staden och Länet. ! Dödsfall. En af Göteborgs äldste su och högt aktade affärsmin, grosshandla! ren hr Morris Jacobson, har atliditi dag på förmiddagen, efter några veckors tärandelk sjukdom. En fridfull och stilla död har i följt uppå ett lit, hvars lugna och tysta si verksamhet öfverensstämde med grund-i draget i den aflidnes lynne. Hr M. Jacobson föddes i Stockholm d. li S Febr. 1800 och inträdde, efter i Upsala idkade studier, vid unga år på general-I konsul Sterkys kontor i Petersburg, hvarest han var anställd i s år. Efter att hafva derefter varit någon tid på köpmanskontor i London och Köpenhamn, bosatte han sig år 1826 i Göteborg, hrarest han genom giftermål förenades med och snart såsom associerad ingick uti den aktade firman L. E. Magnus Co. Under sin långa affärsverksamhet har den sti aflidne derjemte innehar flera kommunala uppdrag, hvilka alla han utfört med det utmärkta ordningssinne, hvaraf all hans verksamhet bar prägeln. Så har han il: många år varit kassaförvaltare i Slöjdföreningen, hvars skola utgjort föremäl för hans särskilda intresse. OÖrdfsörandeskapet i Ilandelsinstitutet lemnade han först några veckor före sin död. Ilan harf derjemte varit under många år ledamot l af Handelsföreningens fullmäktige, ordsörande i Götilda-skolan, m. m. . Det var ej längre sedan än i Februari månad detta år, då den 70-årige morfadren, uti en vacker och högtidlig samiljefest, såg omkring sig samlad en skara af!: barnbarn, (deribland de fleste voro barn af hädangångna, kira döttrar), jemte en krets af vänner. Här hemburos lyckönskningens sånger till den af rörelse gripne ( i morfadren och här bekransades hans hvita lockar. Man anade ej då, att han kanske redan bar inom sig den frätande sjukdom, som ett par månader derefter skulle bringa honom på den sjukbädd, der plågan aldrig afpressade honom en klagan, och hvarifrån först döden nu befriat honom. i Hr Morris Jacobson var en man med mycken bildning, ehuru han sällan lät nå-: gon veta hvad som bodde inom honom. Han älskade ock de sköna konsterna. Hans i grunden veka sinnelag och för lidandet! ömmande bjerta doldes för mängdens blic-) kar, men framträdde i mången handling, der den högra handen ej fick veta hväd den venstra gjorde. Framförallt röjde sig i: sinnelaget i familjefadrens eksfulla ömhet och outtröttliga omvårdnad. Den aflidne anses esterlemna en betyd-iI lig förmögenhet. Ä — Teater. De njutningsrika stunder, som de dramatiska artisterna från hufvud-J! staden beredt oss under den förflutna vec-! kan, äro nu blott ett minne — en flyktadt midsommarnattsdröm. Törliden Tisdags-)h afton var afskedsstunden, och publiken i l den öfverfyllda salongen ådagalade åter se sina lifliga sympatier genom upprepade!bifallsyttringar och ett regn af blommor. I l 1 1 1 Programmet för aftonen upptog Eriedrich Ilalms bekanta tragedie , Fäktaren från Ravenna, hvilken gafs i ett något stympadt skick, enär andra akten var utesluten, men som dock ej förfelade att göra ett djupt intryck på den bildade åskädaren, tack vare det utmärkta sätt hvarpåli styckets hufvudroller återgåfvos. Fru IcdS-l sers framställning af Thusnelda, dennalh personifikation af det stolta, kraftfulla se ) 1 Germania, gent emot det förslappade, sedeslösa Rom, var en företeelse af stort intresse. Konflikterna mellan moderskär-si leken och den tyska furstinnans stolthet återgålvos på ett sulländadt sätt, och gjorde Thusnelda till den tragiska personlighet, som författaren tänkt sig henne.: Denna roll kräfver en skådespelerska afs första rangen, ty Arminii stolta maka får l j 1 3 l ej i sitt hat mot Rom glömma att hon är qvinna och moder. Såsom en högsta ytt-. ring af denna moderskärlek uppoftrar hon si sin son för att bespara honom en vanära, som han, tillfölje af sin uppfostran, ej inser. Denne sor, Thumelicus, hade i hr Elm-II lund fått en värdig representant. Ett of-I fer för Roms grymma politik, förmår och vill ban ej fatta modrens stolta planer; ! arenans lagerkrans var för honom större lockelse än Germaniens kejsarkrona; han l är och vill förblifva en gladiator — och måste således uppoffras. il En särskild eloge förtjenar äfven hrl, Fredrikson, hvars korta, men imposantasI uppträdande som Caligula värdigt bidrogls till det gripande intrycket af slutscenen. ; Derefter gass , Evas systrar, i hvilken sj fru Almlöf såsom fru Monika skapat en oöfverträfflig typ af en på samma gång j kraftig och uppoffrande gammal moster, och publiken emottog som vanligt den si täcka komedien med lifligt bifall. N Representationen afslutades med den j muntra komedien ,, Han är inte svartsjuk, l i hvilken hr Almlöf såsom Bauman afloc-Ir kade publiken mänget hjertligt skratt, samt värdigt sekunderades af hr Hedin I och fröken Ringvall. r Ridån sänktes under en storm af bifallsyttringar, men måste åter höjas för att låta de så högt och rättvist värderade arN isterna emottaga publikens afskedshels-y ning, hvilken: äfven tydligen innebar enU b ( allmän önskan att snart så se dem åter. — IIxypoteksföreningen emellan jordgare i Elfsborgs samt Göteborgs och Boaus län hade i går sin allmänna bolags-. stämma för året, dervid revisionsberättel-ö en för sistl. år upplästes samt decharge emnades åt föreningens styrelse. Till ordförande i direktionen återvaldes sy nhälligt landssekreteraren hr C. O. Alm-A vist och till ledamot hr II. Engelke samt sd jyvaldes hr O. Carlsson. Vid ytterligare anställda val utsågos: ill suppleanter i direktionen hrr H. Schmidt, ) 8. x. Ehrengranat och kapten J. F. Berg; ill revisorer: hrr grefve E. Sparre, härads-å ;ösding P. U. Stenberg och J. Rundbäck; ) ill revisorssuppleanter: kapten 0. Örten