Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1870, sida 1

Kristiania den 25 Juni 1870. Trälasttermin och timmerhandel. — Ångsågar och hyflerier. — Plankadel. — Skogsförödelse. — Litet statistik rörande Norges trälastproduktion och utförsel. — Engelska turister. — Ripjagt och fiske. — Ole Bull. — En excentrisk engelsman. — Offentliga nöjen. Här lefva vi nu i en munter, liflig och intressant tid. Det är den fagra midsommarstiden, de engelska turisternas bästa tid; det är St. Hanstiden, hutvudterminen för inköp och försäljning af trälast; det är den tid, då hela landet firar en af sina få solkfester, som varar i flera dagar, nemligen St. Hansafton och St. Hansdagen ; det är slutligen den tid, då storthingsvalen försiggå inom de vigtigaste amten, hvilka val i år följas med större allvar och intresse än måhända någonsin förut under hela vår sjelfständighetsperiod. Låt oss börja med affärerna. Hos oss drifves trälasthandeln med kontanta förskott för den last, som skall huggas under den kommande vintern, och för att ackordera härom infinna sig skogsegarne från det Glommenska vattendraget samt trakterna kring Mjösen här i staden under St. IIansveckan. Till denna termin samla grossörerna kontanta medel, och icke vid någon annan tid på hela året angripas bankernas kontanta förråder så starkt som då. Man hör då talas om förskott till en enda bonde på 5-, 10-, 20ända till 30,000 specier; skogsegarne medföra sina hustrur och döttrar, hvilka fordom alltid igenkändes på den hvita duken kring hufvudet, men på de sednare åren alltmer börjat anlägga stadsdrägt; det är tillochmed sällsynt att nuförtiden få se mera än ett par nationaldrägter under hela St. Hanstiden, hvilken anses räcka i två veckor. Hvarje dag hålla grossörerna gästabud för detta landtfolk ute på sina landställen, men om förmiddagarne samlas de förra i stora skaror utanför hotellerna eller vandra långsamt genom gatorna, i det de samtala om utsigterna till förskott och om timmerpriserna för året. Alla handelskontoren stå öppna för dem, och de äro dagligen inne och sondera sina gamla kunders villighet att betala högre priser än förut. Bönderna äro sega af naturen och återhållsamma; under de första 4 a 5 dagarne eger derför sällan någon handel rum, men så snart det förljudes, att ett par af de förnämste skogsegarne sålt, följa alla de andra genast efter, och under loppet af några dagar är allt det timmer, som utbjudes, vanligen såldt, och bönderna försvinna från staden med sina hustrur och döttrar lika hastigt, som de kommit. Dessförinnan göra de dock inköp till sina hushåll eller förse sig med lyxartiklar i staden, så att omsättningen här vid denna tid är mycket betydlig, hvilket äfven märkes derpå, att samtliga våra tidningar äro alldeles fyllda af annonser. Det pietetsförhållande, som fordom existerade mellan skogsegarne och många af de gamla grossörerna på så sätt, att de förre år efter år, ofta från far till son, sålde till samma hus, försvinner mer och mer, alltefter som det gamla slägtet gått i grafven samt yngre män utan anseende och förmögenhet i stora skaror kastat sig in i trälasthandeln. Medan förr i verlden trälastgrossörerna voro våra första köpmän, hvilka utöfvade det största inflytande på stadens angelägenheter och på hela vårt samhällslif, så att de alltid på skämt kallades ,, vår plankadel, har numera i denna branche en hel del svindleri inträngt sig, och vi ha nu -— såsom man kan inhemta af den utgifna kartan öfver hvarje särskild trälasthandlares slottningsmärke — öfver 80 grossörer, som inköpa timmer af bönderna, förutom en mängd uppköpare af sågad last till utförsel med de engelska ångfartygen. Förr var det 6 å 8 gamla hus, som köpte all den trälast, hvilken utbjöds på marknaden vid S:t Hanstiden, och så stort var skogsegarnes förtroende till dessa, att det, innan deras chefer började dö bort, nästan var omöjligt för yngre män att komma in i denna lönande affär. Det bör dock nämnas, att medan den gloria, som omsväfvade de gamla trälasthandlarne och deras affär, nu är försvunnen, få bönderna genom den numera uppkomna starka konkurrensen sina varor långt bättre betalda än för 15 å 20 år sedan, då 6 Xx 8 grossörer kunde sätta ungefär hvilket pris de ville på det timmer, som vid hvarje termin utbjöds. Vid ångsågarnes införande för omkring 15 år sedan inträdde trälastproduktionen i ett nytt stadium, medan samtidigt den lätta transporten på jernbanorna åstadkom en stigning i hygget, som af forstmännen förutspås skall bli helt och hållet ruinerande för våra bästa skogstrakter i det Glommenska vattendraget. Ända intill de sednaste åren var uppsågningen till bräder och plankor det enda förädlingssätt, som var kändt här i landet för trävaror till export. Ater kan man nu säga, att åa AA