Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1870, sida 1

l966. UTRIKES: ÖSTERRIKE. Den allmänna uppmärksamheten är detta land nästan uteslutande fästad p landtdagsvalen, som togo sin början de 21 dennes och skola fortsättas tills fram nästa månad. Deltagandet i valen har Nedra Österrike varit ofantligt stort, i de nästan öfverallt 72 å 94 procent af samt liga valberättigade afgifvit sina röster Staden Wien, som väljer 13 deputerad till den neder-österrikiska landtdagen, ha efter en häftig valstrid valt 8 anhängar af December-författningen (,,de gamla hvaribland de förra ministrarne Breste och Giskra, och 5 kandidater, som äro fö en författningsrevision. En af de ifrigast Decembristrena, d:r Schindler, föll ige nom vid valet i en af Wiens förstäder. de mähriska städerna, der striden mellar ezeker och tyskar är mycket skarp, bör jade valen den 27 dennes. I de mährisk: landtdistrikten ha czekerna vunnit en af görande seger. FRANKRIKE. Lagförslaget angående det sätt, hvarp mairerna för framtiden skulle utnämnas gat den 24 dennes anledning till ett möte 1 lagstiftande församlingen af ovanligt intresse, i det nästan uteslutande talare ai första rangen: Emil Ollivier, Jules Favre Picard och Grevy, m. fl., fängslade församlingens uppmärksamhet, Man torde påminna sig, att venstern redan förut hade inlemnat ett förslag, enligt hvilket mairerna hädanefter ej skulle utnämnas af regeringen, utan väljas af kommunalråden, eller genom allmän omröstning. Frågan angår i detta fall en sak af yttersta vigt äfven för partiernas framtida inflytande och. makt, enär de konservativa elementerna i regeringens ständiga inflytelse på kommunernas ledning se en af de bästa och säkraste garantierna mot de radikala tendensernas otillbörliga framsteg, under det den republikanska oppositionen söker kullkasta detta bålverk för centralisationen och för det personliga regeringssystemet, hvars stora betydelse, bland annat, visade sig vid det sednaste plebiscitet, då det egentligen var mairerna, genom hvilka agitationen organiserades och fördes till ett så lysande resultat. Jules Favre höll ett tal för mairernas val af municipalråden, i hvilket han med völtalighet och ofta afbruten af vensterns stormande bifall sökte bevisa nödvändigheten af kommunernas oberoende af statsmakten. IIan yttrade bland annat: ,Om I viljen beröfva. kommunerna rättigheten att sköta sina egna angelägenheter; om I fortfaren att koncentrera all makt och myndighet i prefekternas händer, så förklaren I dermed, att nationen icke förstår att leda sina egna angelägenheter. Våra motståndare säga visserligen: I eftertrakten endast att segra vid valen, och skolen gerna upppifra en god administration sor detta syfte. Men just motsatsen är fallet. Just för det vi vilja ha en god administration, begära vi, att den icke skall lörblifva i prefekternas händer. Jag vill gerna hos prefekterna förutsätta alla möjliga modborgoriga dygder och antaga, att de endast afse bemjandet af det allmänna bästa. Men är det möjligt, att de kunna ha en lika grundad mening som kommunernas innevånare om, hvem som bäst ssar att styra? Om man skulle antaga detta, rde icke blott mairerna, utan äfven sjeliva municipalråden väljas af regeringen. I de politiska och municipala intressenas namn, i kommunernas nateriella och moraliska välfärds namn besvärjer ag Er att icke beröfva Edra medborgare en rätighet, som af naturen tillkommer dem, och sow nan icke ostrafradt skall kanna beröfva dem. Man ar tidt och ofta talat om den förändrade situation, om skulle hafva inträdt genom blebiscitet, hvars torhet och betydelse jag för öfrigt icke vill föreka. Men dess egentliga betydelse är i mina gon befrielsen från hvarje slags tryck, återeröfingen af alla rättigheter för Frankrike. Najorieten vill beräfva Franarike dessa rättigheter; hyad nig angår, skall Jag föstä mat en lag, som ieko emnar valet af mairer åt kommunalråden. Efter Jules Favre, hvilkens tal blef motaget med entusiastiskt bifall och lycknskningar af venstern, tog Ollivier ordet. ustitieministern sade sig nog inse, att tt så lysande loftal öfver den kommunala riheten och sjelfständigheten icke läte endrifva sig, utan tvertom borde biträas och understödjas; men den praktiska idan af saken — mairernes utnänmnande f regeringen — måste uppfattas och ramställas på annat sätt. Ollivier sörlarade att han hyste samma högsktni ch förkärlek för kKommunernas sjelfstänighet som Jules Fayre, men att han icke ore enig med honom angående valet af! e bästa medlen för att Fefrvobg danna