Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1870, sida 3

——— 2 1 ade ämnen. tt att fånga fisk. I Dagbladets krönika läses: I Stockholm finnes en stor uppfinnare, hvilken hittat på att taga fisk utan metspö, krok se ler ref och som icke behåller uppfinningen för ig, utan lär us den åt hela verlden. Han måste väl hafva enat wedaljen ,,illis quorum-, såvidt han ej får nordstjernan. Vasen är bestämdt för obetydlig för en sådan mensklighetens välgörare. Vet ni huru han bär sig åt för att fånga fisk? Jo, han bju ler fisken på ch unpagne. Kan man tänka sig något ,gentilare? Han ställer till riktiga korraptionsmiddagar för siskarne, och de bita genast på kroken, höllo vi på att säga, men det i vore ett oegentligt uttryck, ty här är icke fråga om någon enda krok — de låta genast dåra sig och fastna snart i håfven. Den store uppfinnarens namn är Robert Kellberg, och han bor vid IIornsgatan. Ilvilket slags champagne han begagnar, veta vi icke, om det är Roederers Carte olanche, IIleidsiechs Guldkrona eller om det är Napolton Cabinet, kanske litet af hvarje. Men huru lurar han champagne i fiskarne? Det kan svårligen gå till på samma sätt, som man använder vid de menskliga korruptionsmiddagarne. Nej, hr Kellberg serverar champagne i form af — maskar. Kau man änka sig något sifsigare sätt, när det är fråga om sk? Skulle man komma och bjuda dem champague i glas, så refuserade de, det är åtminstone att befara. Men en liten mask försmå de icke. Det är just deras specialitet att äta mask. Huru hr Kellberg bär sig åt för att göra maskar at champagne, är hans hemlighet, hvilken visserligen skulle vara intressant att känna, men som man naturligtvis icke kan aftvinga honom. Alltnog att han säljer champagnemask, så att hvar och en kan förskaffa sig den, ty priset lärer ej vara öfverdrifvet. I afseende på användandet underrättar uppfinnaren, att af champagnemasken utkastas större eller mindre bitar, om man med visshet vet att fisk finnes, då fisken slukar den med begärlighet. Det förvånar oss alldeles icke. Hvilken slukar ej champagne med begärlighet? Men sedan, fortsätter hr Kellberg. får man, ,,efter 10 minuters förlopp, se champagnefisken dansa på vattenytan i valsmanöver, liksom ville han nödvändigt försöka flyga upp i luften. — Man känner så väl igen champagnens underbara verkningar. Ilvarför skulle en aborre icke erfara samma sprittande liflighet som en menniska, och önska blitva flygfisk efter en champagnemiddag? Men lyssnom vidare till hr Kellberg: ,Ruskt bör man då med häf hjelpa muntergöken i båten, emedan glädjeruset endast varar en kort stund, hvarefter han går till botten för att ej mera dansa den dagen. Det är klart; sedan aborren dansat i champagneglädje, infinner sig slappheten, och han erfar behof af att taga sig en middagslur, under hvilken man naturligtvis icke stör honom -— tout comme chez nous. D.-B:s krönikör tillägger: Denna champagnemask finnes att köpa, upplyser hr Kellberg vidare, endast på de båda Aftonbladskontoren och på Dagbladskontoret samt hemma hos honom. Vore icke vårt samvete så lugnt i detta afseende, kunde man känna sig besvärad deraf, att detta nya fiskemedel es på tidningarnes kontor just nyss före prenumerationstisket för sednare halfåret. Men det kunna vi försäkra, att hvilka medel som för öfrigt må auvändas vid sistnämnda fiske, ej tänka vi taga prenumeranter i håf, sedan vi först bestått dem med champagnerus. — IIvad hr Kellbergs nya sätt att använda champagne beträffar, torde det ätminstone kunna försökas, såvida man ej bör först inhemta fiskeriintendentens mening i saken. Vill man, i afvaktan derpå, förskaffa sig ett nytt nöje i midsommarhelgen, så ställer man en majstång midt i sjön och kastar ut champagnemaskar till höger och venster. Efter 10 minuter infinna sig gäddor, aborrar, mörtar och allehanda andra fiskar och börja dansa omkring majstången. Något dylikt sommarpöje har man väl aldrig förr haft. En lustresa företogs, skrifves det från Boston, den 23 Maj på Pacificbanan till San Francisco, i hvilken 125 herrar och damer af den förmögnaste köpmansklassen deltogo. Den Pullmanska jernbansvagns-fabriken har för detta extratåg lemnat åtta nya palats-, hotelloch sofvagnar, som öfverträffa allt hvad man hittills i den vägen sett. Deras utstyrsel kostar inalles 175,000 dollars. I dessa jättevaggoner, hvilka liksom de stora hotellen föra sina egna namn, såsom S:t Charles, Revere, S:t Cloud, Palmyra, Arlington och Marquette, finna de resande, af hvilka 15 å 20 inrymmas i hvarje vagn, all tänkbar beqvämlighet och lyx. För gommen är på bästa sätt sörjdt, och bland de båda hotellvagnarnes nya inurättningar märkas pianos, varmoch kallbad samt en tvättinrättning. Fabrikanterna erbjödo sig äfven att uppsätta biljar der, men detta anbud afböjdes af konitån för lustresan, som ausåg biljardspelet något stöta på hazardspel. I förbigående kan anmärkas, att komitiledamöterna, ehuru till antalet ganska få, tillhöra de anseddaste köpmansfirmorna och representera ett kapital af öfver 50 millioner dollars. Diamantgrufvor hafva blifvit upptäckta på Godahoppsudden och upptäckten har naturligtvis väckt ett oerhördt uppseende. En af de största diamanter, som der blifvit anträffade, har redan under namn af ,Sydatrikas stjerna vunnit ryktbarhet, och sedan han nyligen blifvit slipad, visar han sig vara en briljant af renaste vatten. Genom förmedling af stenhandelsfirman Ochs Brothers (tysk firma) försåldes den sällsynta juvelen, som väger ej mindre än 186 gran och uppskattas till emellan 23 och 25,000 pund sterling, till Hunt och Rockele, de; bekanta javelerarne vid Nev-Bendstreet. Handelsunderråättelser.