Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1870, sida 1

12. Slottsherren på Wiborg. Omkring sex år efter nyss beskrifna händelser, kom en ryttaretrupp ridande vägen fram mot Wiborgs slott. Den var helt liten, men det var utvaldt folk, och den bleka vintersolen, som belyste deras blanka harnesk och rimfrostbetäckta hår och skägg, tycktes med välbehag dröja vid allt som förmådde återkasta hennes strålar. I spetsen för ryttarne red en ung riddare, Han var ovanligt starkt bygd och hade ett utseende så ädelt och kraftfullt, att han tycktes vara född vid samhällets höjder. Hans rörelser och åtbörder voro raska och manliga, men förrådde tilllika, att han tidigt rört sig ibland de förnäma och höga. Hela hans väsende uttryckto, för att så säga, samnad kraft, Han tycktes icke ega detta skaplynne, som ögonblickligt brusar upp och i denna själens öfverspänning förmår utföra gerningar, hvilka slå betraktaren med häpnad; hans mål ville man ställa högre och tänka sig svårare att uppnå. Ett arbete, som fordrade den jemna, oaflätliga verksamheten af en mans hela lifslängd, — ett slikt arbete ville man tänka sig vid äsynen a! riddaren ligga honom före, och ett slikt arbete tycktes han ock vara man att utföra. Ett upphöjdt lugn hvilade på hans panna, och beslutsam. het stod tecknad i de djerfva linierna kring hans mun, medan ögat lyste af den värma, som endast själsstyrka och det goda samvetets sommarsol kan meddela. (Forts.) Olfenbach har återigen en komisk opera under ar. bete. Titeln, mycket lofvande, är ,,Le divorce de Tigaro(Figaros skiljemessa), och det märkvärdigaste är, att Ösken pach sjelf har skrifvit texten. Operan skall uppföras på Bouffes parisiens, och kommer sannolikt att blifva magneter för vintersäsongen.