Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1870, sida 1

fattade och tryckte hans hand. — Min vänskap har du hädanefter i fullare mått än förr ...jag menar, att du har godt bestått ditt prof. Carl Knutsson stod qvar och åsåg allt detta, och, när Nils sagt sitt ord, gick äfven han fram och fattade Stens hand. — Jag tycker om dig, gosse — sade han — du skall äfven i mig få en god vän! Men alla tjenarne uppstämde ett lifligt hurrarop för den raske Sten Sture. Den gamle lagmannen, som äfvenledes fått tårarna smått i ögonen, vinkade sedan gossen till sig och tog honom vid handen samt gick så med honom upp mot stentrappan, der riddar Gustaf Anundsson stått och hört och sett allt som tilldragit sig. Nar lagmannen nu kom med sonen, stannade han framför sin vän, den gamle riddaren. Denne lade sin hand på gossens hufvud och såg honom djupt i ögonen. — Måtte detta stå lifligt för ditt minne, son! — sade han. Det var på en gång ett straff och en belöning. Något mera hvarken gjorde han eller sade. Men fadrens blick i detta ögonblick och den ton, som låg i hans röst, glömde sonen sent. Marsken stod tätt bakom, och nerifrån gården nalkades långsamt Nils Bosson. Men salkenären linkade fram efter denne och haun honom samt hviskade oförmärkt i hans öra: — Min brorson har något att säga eder, herr Nils! Marsken vände sig i detsamma om på trappan och vinkade Nils till sig. Men gubben försvann bland de andra tjenarne. 11. Falkenärens brorson. Man samlades till aftonmåltiden. Tilldragelsen med halsbandet var derunder det gifna sam