UTRIKES. ÖSTERRIKE. Den poliuska situationen i detta lan ungefär s. n. lika oklar, som för er månad sedan, då ministerpresidenten grof ve Potocki började sina utjemningsförhand. och förtroliga konferenser med cze polackerna och slovenerna, kor s : med den nationella oppositioner i det sednaste riksrådet. Efter att der 19 Maj hafva lemnat Prag med oförrättadt ärende, d. v. s. utan att hafva fåt! czekernas löfte om att sända deputerade till riksrådet, men äfven utan att hafva bundit sig genom löften, började Potocki att underhandla med sina landsmän från Galizien, hvilka emellertid likaledes framställde långt större anspråk på sjelfständighet än dem regeringen ansåg sig kunna bevilja. Efter en kort konferens med det sloveniska och tyrolska sjelfständighetspartiet slutade Potocki de förtroliga underhandlingarne och utfärdade med kejsarens samtycke ett dekret om riksrådets och samtliga landtdagarnes upplösning (med undantag af den böhmiska) samt utskrifning af nya landtdagsval. Regeringen skall alltså göra ännu ett försök med den i December 1867 antagna författningen. Planen synes i korthet vara följande: De nyvalda landtdagarne i de vestösterrikiska provinserna skulle inom sig välja delegerade till riksrådet, hvilkas uppgift det blir att diskutera och antaga en ny vallag. Denna vallag skulle blifva barad på direkta val, hvarigenom den förra förbindelsen mellan centralparlamentet i Wien och landtdagarne komme att upphöra. Riksrådet skulle på så sitt framdeles blifva oberoende aflandtdagarne, så att det icke — som hittills — måtte råka i fara, då den nationella oppositionen i en eller annan icke-tysk landtdag inställer arbetet. Det af Schmerling år 1861 införda gruppeller klass-systemet skulle afskassas och lemna plats för en allmän indelning i valdistrikter. Så snart riksrådet blifvit färdigt med denna vallag, skulle det välja delegerade till det österskt-ungerska gemensamma parlamentet och antaga budgeten, hvarefter det — så snart som möjligt — skulle upplösas för utt lemna plats åt ett nytt riksråd, valdt ;fter den nya vallagen, hvars svåra och gtiga värf det då skulle bli att revidera fattningen sålunda, att den kunde tilledsställa de serskilda provinserna och le motstridiga nationaliteternas fordringar å sjolfständighet, utan att rubba rikets nhet och sammanhang. Det är en lång och mödosam väg, som kall tillryggaläggas, och det är — desto ärre — icke osannolikt, att den allmänna reda, som råder inom de vest-österrikiska na, skall göra denna väg ännu beigare. Cuckerna vidblisva sin negaiva ställn i det de hvarken deltaga i alen till landtdagen eller till riksrädet. Jand polackerna råder oenighet, i det den emokratiska delen af de lembergska deuteradena, under Smolkas ledning, skola j ernas exempel, då deremot det ongervativa partiet röstar för deltagande valen, ehuru det vidblifver sina anspråk Galiziens politiska och administrativa jelfständighet. I de tyska provinserna — ch specieit i Wien — har det under en emligen liflig valagitation bildat sig tvenne artier, ,de unga och ,de gamla, af ilka det förra partiet medgifver nödvängheten af en författningsrevision och en tjemning med do icke-tyska nationali erna, hvaremot ,,de gamla förklara få uttningen af December 1867 för oföränrlig, samt påstå, att eftergifter för czeers, polackers, m. fl. nationella anspråk kulle blifva början till Österrikes fullstäniga upplösning. ,De unga, som äfven s alia sig ,framstegspartiet, önska föräna det n. v. ,Herrenbaus till ett ,Län-! erbaus, hvilket skulle upptaga alla särclta nationella elementer och värna dessa ementers rättigheter, i motsats till den direkta val framgångna deputerade-I 2—— —